Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE
33
Storfurst Konstantin.
gjordes några oskyldiga svårigheter vid dennes befordran, alltnog,
svensken kom först till Stockholm på morgonen d. 19 dec.,
medan Suchtelen hade sina
depescher i handom redan d.
16. Det blev således, som
ofta nog denna tid, ryssarna,
vilka komma med de första
nyheterna. Den 16 på e. m.
inställde sig hos
utrikesstats-ministern G. af Wetterstedt
den ryske
legationsmedlemmen Bodisco gråtande och
meddelade från sin chef om
kejsarens död. Wetterstedt
skyndade genast upp till
konungen, som livligt
upprördes och fällde tårar vid
minnet av Alexanders vänskap
och deras gemensamma
ansträngningar för den
europeiska fredens återställande. De närmaste dagarna förlorade man
sig i vårt utrikeskabinett i gissningar om den nye kejsaren,
vilken varken från krigstiden eller från sina senare år som
överbefälhavare och regent i Polen var vidare känd av
svenskarna: det sades att han i många stycken vore oppositionell
mot sin avdöde broder, sålunda fiende till dennes
militärkolonier och ivrig vän av grekernas frihetskamp. Var detta sant?
Och vilken ställning skulle väl efter tronbestigningen hans
morganatiska gemål furstinnan av Lowicz få? Frågorna blevo
aldrig av Palmstjerna besvarade, ty det kom annat emellan.
Konstantin, som vid Alexanders död var 46 år (2 år yngre än
brodern), hade efter stormiga föregåenden av tämligen äktrysk
prägel låtit upplösa sitt ståndsmässiga äktenskap samt 1820 gift
sig till vänster med en polsk grevinna, som då fick
furstinnetiteln, samtidigt som det bekantgjordes, att barn av dylikt
äktenskap ej voro arvsberättigade till tronen. 1822 träffades vidare
inom kejserliga familjen formliga avtal om tronföljden, i det
Konstantin anhöll att befrias från successionen och Alexander
biföll detta. 1823 d. 28 (l6) aug. undertecknade slutligen
Alexander ett formligt manifest, varigenom han uppdrog rätten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
