Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE 37
lunda varit en alltigenom hedrande, enastående strid mellan
tvenne lika ädla och oegennyttiga bröders pliktkänsla, vilket
onekligen ägnade sig förträffligt som solljus bakgrund till det mörka
åskmoln, som nu med ens drog upp över Petersburg.
På förmiddagen d. 26 (l 4) december kunde Palmstjerna
äntligen inberätta, att sedan d. 24 intet tvivel längre rådde om
Konstantins absoluta vägran, och att eden just nu avlades till
Nikolaus, vadan alltså upplösningen nåtts och lugn inträtt efter
spänningen. Han hade då, efter vad han senare berättade, själv varit
ute i staden att hämta säkra underrättelser och begav sig hem
för att i största hast avfärda en stafett till Stockholm, varpå han
strax efter kl. 12 återvände till händelsernas centrum för att
iakttaga de med hyllningen förenade högtidliga ceremonierna.
Då mötte honom ett överraskande skådespel. Han hörde
utanför Vinterpalatset upprepade hurrarop, begav sig dit, såg den
nye kejsaren till häst mitt i en folkhop, som trängde honom
helt nära, hörde honom tala till folket och märkte, att hans
ord mottogos med vördnad och glädje. Han såg också, hur först
en halv bataljon av Preobrasjenskigardet samt därefter kavalleri
ryckte fram, hur officerarna avlade rapporter och mottogo
befallningar — allt något egendomligt, men det hela förlopp ganska
lugnt, och där han fattat posto hade han intrycket, att det på
något sätt ingick i dagens programenliga högtidligheter. Men
så började det se oroligt ut, det föll skott, det var tydligen fråga
om något revoltförsök. På Senatsplatsen befanns en stor
infanterifyrkant, som vägrade lyda och höjde upprepade hurrarop för
Konstantin. General Miloradovitj, som på kejsarens befallning
tilltalade den, träffades av skott och fördes bort dödligt sårad,
allt var förvirring, och timmarna förflöto under pinsam ovisshet.
Slutligen vid 4-tiden, när skymningen föll på, skickade kejsaren
mot de revolterande fram kavalleri, som emellertid vid halkan
intet kunde uträtta, därpå fingo kanoner brösta av och ge 8—9
skott. Nu upplöstes den revolterande hopen i vild flykt, allt
var över och polisen hade blott att under kvällen och natten
samla in det misslyckade upprorsförsökets ledare. På morgonen
den 27, när Palmstjerna skrev detta för att avgå med erbjuden
rysk kurirlägenhet, var återigen allt lugnt.
Efter slutet var gott, såg det hela sålunda rätt oskyldigt ut.
Palmstjerna gav heller ingen oroväckande utläggning men
betonade det orubbliga personliga mod, varmed den nye kejsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
