Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
CARL HALLENDORFF
under timmar hållit ut, direkt hotad av de upproriskes vapen,
och likväl sökande att i det längsta undvika blodsutgjutelse.
Ingående kommentarier tillät naturligtvis icke brådskan, icke
heller var den av ryska regeringen erbjudna kurirlägenheten väl
alldeles att anförtro sig åt. Ett par dagar efteråt hemställde den
ryske utrikesministern Nesselrode älskvärt men menande, om
icke diplomaterna skulle vilja delge honom sina berättelser hem
om upploppet. Vartill Palmstjerna med värdighet svarade, att
den, som blott i hopen varit
åsyna vittne, kunde
naturligtvis icke ha något att
berätta, som vore av värde
för den ryska regeringens
undersökningar; han vore
emellertid glad, att hans
egen kortfattade rapport
väsentligen överensstämde
med regeringens officiella
redogörelse. Hemma i
Stockholm förstod man rätt väl,
vilka hänsyn som kunde
binda ministern, och för att
han skulle tala fritt ut hade
man genast ställt en svensk
kabinettskurir till hans
disposition. Sedan Wetterstedt
förmiddagen d. 3 januari 1826 mottagit såväl depeschen av d. 27
dec. som Suchtelens berättelse om förloppet, motsåg man också
med största spänning vidare detaljer. Dessa kommo i Palmstjernas
med den svenske kuriren hemsända utförliga rapport av d. 7
januari (26 dec.). Denna berättelse innehåller för nutida forskare
inga realupplysningar av vikt, men den visar, att han lyckats väl
sätta sig in i det förvirrade förloppet under dessa veckor, även
om han låtit åtskilligt påverka sig av den vackra konstruktionen
om de kejserliga brödernas ädelmodstävlan.
Vad som skett var, att ovissheten om regeringens ordnande
givit tillfälle till utbrott åt ett länge inom armén jäsande
missnöje. Och läget var så allvarsamt, att, om det bland de
missnöjda funnits plan och målmedveten ledning, så hade Nikolaus
icke levande återvänt till Vinterpalatset, så hade Petersburg lätt
General Miloradovitj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
