Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE 39
varit i upprorets händer, och rörelsen kunde starkt ha flammat
upp på skilda håll inom det stora Ryssland.
Missnöjet inom armén fanns både på djupet och bland befälet.
Den menige knotade — utom naturligtvis över tjänstens obehag
och överordnades kitsligheter — över den odrägligt långa
25-åriga tjänstetid, vartill de tvångsutskrivna voro dömda. Bland
gardestrupperna var där också motvilja för de militärkolonier,
varmed Alexander och Araktjejev de sista åren så ivrigt
experimenterat, ett slags förvrängd rysk översättning av det svenska
indelningsverket. Men musjiken i uniform var allt för van att
lida tålmodigt, för att dylikt skulle betyda mer än trumpet
humör. Det var en helt annan sak med de adliga officerarna.
Dessas led inneslöte nog praktiskt sett det allra mesta av
Rysslands livligare intelligenser. De kände sin ställning som den
befallande klassen över den oskäliga massan, men de visste också,
att de kunde betyda en hel del också mot kejsaren själv.
Tjänsten gav dem rikligt utrymme för nöjen och sällskaplig
samvaro, och det fanns bland dem tillräckligt många vakna, som
helst nyttjade sådana ledigheter till studier och meningsutbyte
över samhälleliga och politiska frågor. Allt vad omstörtningarna
i Frankrike bragt med sig, diskuterades livligt och intresserat
samt med särskild tanke på det ryska fosterlandets villkor.
Detta intresse växte och intensifierades, sedan de varit med om
de stora krigsåren 1812—15, sett västerlandet en smula och
genom den flyktiga beröring, som krigaren på marsch vinner, därav
fått nya ytliga intryck att lägga till böckernas. Vad som mest
slog dem och utmanade deras reflexion, var motsatsen mellan
västerns trots all krigshemsökelse ostörda odling och Rysslands
oförnekliga barbari, och så trängde spörsmålet fram, vad deras
patriotiska förpliktelse mot land och folk krävde. Hos de flesta
ledde detta blott till flammande utgjutelser i ord, som ändade
med en axelryckning och ett indolent nitjevö! Men där funnos
dristigare naturer och känsligare sinnen, för vilka den
reformerande och väckande handlingen syntes som en oundgänglig
plikt eller som ett lockande storslaget mål.
De verkligen dristiga kom för övrigt till godo ett speciellt
akt-ryskt moment, nämligen oviljan mot tyskarna. I arméns högre
och högsta grader fanns det gott om tyskfödda eller i Tyskland
fostrade män, som genom sin duglighet och sitt metodiska
arbete gjort sig välförtjänta och särdeles betrodda, men vilka voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
