Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEGEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE 43
lemmar ur snart sagt alla förnämliga släkter (bl. a. eit par
bröder till Bodisco vid legationen i Stockholm). Däremot, och det
vore också betecknande, funnes bland de arresterade inga
utlänningar, inga borgare, inga finländare. Och även efter
avgörandet * vore tonen i Petersburg allt annat än god, icke blott
bland massan utan t. o. m. högt upp. Det funnes sålunda skäl
att motse framtiden med oro.
Farhågorna bekräftades icke, men detta därför att Nikolaus, vis
av skadan, aktade sig att ännu en gång låta allt gå på sin hals.
Dekabristupprorets närmaste frukt för Ryssland blev nämligen,
att Nikolaus, i varje tum medveten om regentplikten, gjorde till
sin livsuppgift att hålla oroliga tendenser i styr. Han lyckades
så, att han under sin långa regering fullkomnade det tsaristiska
Ryssland, makten som alltid imponerade på det avlägsna
västerlandet, men som aldrig tålde en allvarlig och nära gående
påfrestning. Det blev det Ryssland, vilket som oftast behövde
— efter Kuropatkins ord från japanska krigets första dagar — »une
petite guerre victorieuse» för att stuka åt sina revolutionärer,
men som icke kunde hålla ut med ett långt och verkligen
fordrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
