Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Nya romaner och berättelser. Av O. Wieselgren - Selma Lagerlöf: Charlotte Löwensköld - Marika Stjernstedt: Fröken Liwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 47
vecklas aldrig, får aldrig någon botten eller stadga i sitt väsen och
förefaller aldrig att nå fram till full medvetenhet om vad han är och
vad han vill. Han är alltjämt samma svaga, tunnblodiga figur, som
han var i sin barndom. Hans förhållande till livet är att ständigt
gaa udenom och sedan söka hjälpa upp sin ledlösa tillvaro genom
en smula poetiserande. En karaktär av delta slag kan i längden
knappast framkalla någon annan känsla än ringaktning, och att skriva
band efter band orn en dylik är att för hårt fresta läsarens tålamod.
Charlotte Löwensköld kan knappast räknas till Selma Lagerlöfs
mera betydande arbeten. Visserligen finner man även här en del episoder,
präglade av den charme som är författarinnan egen, men i sin
helhet har skildringen mera av sentimentalitet än av verklig poesi.
Handlingen rör sig om hur den vackra men fattiga sällskapsdamen
Charlotte Löwensköld, som varit förlovad med den unge prästen Karl
Artur Ekenstedt, på grund av en rad ömsesidiga missförstånd ser sin
förbindelse bruten men omsider efter många om och men hamnar som
maka åt den rike brukspatron Schagerström på Stora Sjötorps bruk.
Så till vida är ju allt väl beställt, och bokens läsare skola
tvivelsutan med stor glädje erfara den unga fröken Löwenskölds lyckosamma
upphöjelse till brukspatronessa. Men synar man skildringen litet
närmare i sömmarna gör den onekligen intryck av att vara väl löst
hopkommen. Särskilt är den unge prästen Karl Artur en högst
osannolik figur, och skiftningarna i hans karaktär förefalla ytterligt svagt
motiverade. Författarinnan har haft för avsikt att göra honom
osympatisk, vilket ju är nödvändigt med hänsyn till att han mister sin
fästmö och sålunda får gå tomhänt ut ur spelet, men hennes goda
hjärta har i det längsta vägrat sin medverkan. Först i bokens slut,
då det visar sig nödvändigt att göra slag i saken, tar hon sitt parti
och låter den stackars Ekenstedt begå en högst osannolik gemenhet —
han använder tillfället att på ett pietistiskt bönemöte i hela
församlingens närvaro från sin synpunkt redogöra för brytningen med sin f. d.
fästmö — för att på detta sätt äntligen bli av med honom. När
detta väl är klart, kan Charlotte Löwensköld för alltid skrinlägga sin
gamla kärlek och med gott samvete intaga sin plats i Stora Sjötorps
vackra empiresalong. Slutet gott allting gott, heter det, och
säkerligen kommer ingen bland Selma Lagerlöfs beundrare att göra sig
några bekymmer för den så hårt behandlade pastor Ekenstedts
framtida öde. Kanske för resten författarinnan ångrar sin hjärtlöshet
och låter honom rättvisa vederfaras i en ny bok till nästa jul.
Den framgång Marika Stjernstedt vunnit med sin roman Fröken
Liwin är icke oförtjänt. Om än något ojämn och i stilistiskt
hänseende anmärkningsvärt ovårdad, är denna bok likväl ett i stort sett
mycket gott arbete. Problemet, den ogifta moderns ställning till sitt
barn och kampen mellan moderskärleken och de sociala
konventionerna, är både ställt och behandlat med verklig originalitet.
Berättelsens centrala gestalt, den energiska, myndiga fröken Liwin, är tecknad
i säkra drag, om hon också måhända psykologiskt sett förefaller en
smula konstruerad. Skildringen av den olösliga konflikten mellan
4. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
