Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 BIRGER WEDBERG
rättegångssaker behandlade i HD med större omsorg, ty att så
ofta svåra skiljaktigheter yppades vid målens avgörande måsle
bero på »otillförlitligheten av domarepersonalens forskning
angående målens beskaffenhet i förhållande till själva rättsgrunderna,
varom väl landets högsta domaremakt borde vara ense». Vid
riksdagen 1874 fann den myndige A. P. Danielsson det icke vara
för mycket fordrat att justitieråden »uteslutande ägna sig åt sitt
så högst viktiga kall». Men för den händelse likväl någon ledig
stund skulle uppstå, gav han justitieråden anvisning om rätta
bruket därav: »Hava de någon ledighet från sina göromål, så
synes denna bäst och nyttigast för dem själva och allmänheten
böra ägnas till studier i facket.»
Redan vid 1873 års riksdag hade A. P. Danielsson klagat över
att HD:s ledamöter, »oåtkomliga för all inre maning», emottoge
särskilda uppdrag och bestyr samt föreslagit en bestämmelse i
syfte att förhindra detta missförhållande. Förslaget avstyrktes
av lagutskottet och föll i kamrarna. Men när året därpå
justitie-rådslönen höjdes från 8 till 10,000 kr., stadgades att den
förhöjda lönen icke skulle få uppbäras av justitieråd som jämväl
från inrättning eller bolag, som av KM:t sanktionerats, uppbure
lön eller årligt arvode. Sedermera har restriktionen ytterligare
skärpts, och den innebär för närvarande att med
justitieråds-ämbete icke må förenas uppdrag som ordförande eller ledamot
i styrelse för (eller befattning som tjänsteman hos) bolag, verk,
förening eller inrättning, som driver bank- eller
försäkringsrörelse eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt
syfte.
Under år 1925 har betänkande och förslag om justitie- och
regeringsrådens ställning i löne- och pensionshänseende avgivits
av tre sakkunniga, nämligen riksbanksfullmäktigen Carl Gustaf
Ekman (ordf.), överdirektören Widell och revisionssekreteraren
Dahlqvist. Dessa sakkunniga behandla även den under de
senaste åren framkastade tanken om förbud för justitie- och
regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag, men en var av dem
har därom sin särskilda mening. Hr Ekman vill med ifrågasatt
löneförhöjning förknippa ett sådant förbud, utan varje
inskränkning; hr Widell vill ha ett förbud, men gällande blott sådant
uppdrag som meddelas av allenast ena parten eller av
överexe-kutor i enskild parts ställe; hr Dahlqvist vill ej alls veta av
förbudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
