Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 BIRGER WEDBERG
ende till HD, särskilt i sådana fall då uppdraget lämnades av
advokater, vilka ju närmare än andra följa domstolarnas
verksamhet. Långt ifrån att räkna deltagandet i skiljenämnder till
sådant som, enligt statsutskottets ord 1874, vore för
handhavande av hans viktiga kall främmande och möjligen störande,
fann han sig därav hava direkt gagn för sin verksamhet i HD.
Ingen är ju ofelbar, men han handlade både i HD och i
skiljenämnder efter bästa förstånd och samvete och anade ej i sin
oskuld, att han genom sina kompromisser svårt komprometterade
HD. Men nu konstatera tidningarna med moralisk indignation
att ända till tio justitieråd innehaft skiljemannauppdrag!
Vad har då inträffat? Ty de teoretiska möjligheter, som
åberopas till stöd för angreppet mot justitierådens skiljemannaskap,
kunna ej gärna antagas vara för angriparna bestämmande. Har
verksamheten i HD blivit lidande, eller ha justitieråden skött sig
illa i skiljenämnderna? Något annat svar kan man ej läsa sig
till än att justitieråd såsom skiljemän i flera fall dömt kronan
att utbetala avsevärda belopp. Men man kan ju ej tro att
statsrevisorerna, vilka kanske varit de mest energiska angriparna,
skulle funnit allt i sin ordning om blott kronan vunnit.
Man och man emellan får man höra, att HD:s värdighet och
anseende skadats därigenom att vi justitieråd — som den
folkliga uppfattningen tänker sig placerade i den tessinska
kungaborgens höga salar, oåtkomliga för allmänheten och prydda av
orubbligt sinneslugn och strängaste högtidlighet — i en
anspråkslösare lokal konfronteras med advokater, teknici och parter,
som kanske därvid, en och annan till sin överraskning, fmna
att även justitieråden äro mänskor som fröjdas och lida. Men
icke kan väl denna anmärkning, om den ock skulle rymma ett
korn av sanning, anses nog allvarlig att motivera det föreslagna
villkoret för löneförhöjningen?
Det knappa angivande av sina personliga motiv, som
justitieministern valt, lämnar rum för antagandet, att ehuruväl han
refererar tvenne yttranden från 1922 års dechargedebatt och
antyder sig vara påverkad även av andra skäl än det jag tillåtit
mig beteckna såsom Caesars hustru, han dock icke gillar något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
