Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAESARS HUSTRU OCH KONUNGENS HÖGSTA DOMSTOL
av nämnda båda yttranden. Vid det ena — att justitierådens
ämbete är att avgöra rättstvister i sista instans och icke, såsom
fallet är vid skiljemannauppdrag, i första instans — skall jag
ej heller dröja, ty frånsett att även HD stundom dömer i första
instans inser ju en var att det beträffande skiljemannauppdragen
borde heta: i första och sista instans. I det andra yttrandet
gjordes gällande att den situation, som tillskapas genom att
ledamöter ur rikets högsta domstol mottaga uppdrag såsom skiljemän,
är konstitutionellt ytterligt betänklig. Detta påstående synes vara
väl värt att närmare uppmärksammas både därför att det
framställts av statsrättsprofessorn C. A. Reuterskiöld, riksdagens främste
vetenskaplige auktoritet på den konstitutionella rättens område,
och därför att det onekligen vore ytterligt betänkligt om landets
högsta domare gjort sig förtjänta av den svåra förebråelsen att
de handlat på ett konstitutionellt ytterligt betänkligt sätt.
I § 34 Regeringsformen stadgades ursprungligen att de i
Regeringsformen bestämda nya ämbetena, statsministrarnas,
statsrådens och juslitierådens, icke finge av någon tillika med andra
civila ämbeten beklädas. Alltifrån riksdagen 1844—45 har §:n
haft en (något växlande) lydelse, som tillåter statsråd — ej
justitieråd — att innehava annat ämbete, men förbjuder
bådadera att annat ämbete utöva. Tillåtelsen gavs med hänsyn till
statsrådssysslandets allt mera efemära art, förbudet åter ( =
skärpningen av »bekläda» till »utöva») med hänsyn därtill att statsråd
eller justitieråd icke borde kunna ens på förordnande sköta annat
’ ämbete. Vad statsrådet angår klagades nämligen över att en och
annan förordnats att förestå överståthållarens ämbete,
president-skåp o. dyl., och beträffande HD hade man ett färskt exempel
för ögonen, ehuru i riksdagstrycket icke finnes något därom.
Justitierådet greve C. G. Sparre hade från juni 1837 i närmare
fyra år varit t. f. president i kammarrätten och till följd därav,
såsom HD:s protokoll utvisa, ej sällan varit hindrad att fullgöra
sin tjänstgöringsskyldighet i HD.
Att landets högsta domare stundom fungera som skiljedomare
är, såvitt jag förmått bilda mig en mening, gammal god svensk
sed. Det är bekant att riksdrotsen Per Brahe och rikskanslern
Axel Oxenstierna såsom kompromissarier avgjorde en särdeles
vidlyftig och besvärlig tvist mellan Louis De Geer och Carl de
Besche; kompromissarierna utsagos d. 27 nov. 1645, och först d. 29
maj 1647 avkunnades domen. Om den siste riksdrotsen, Trolle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
