Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 BIRGER WEDBERG
Wachtmeister, tillika den förste justitiestatsministern, är Tal icke
mig veterligen dokumenterat att bland hans mångfaldiga enskilda
värv även ingick något skiljemannauppdrag, men jag håller det
för mycket antagligt. Och för visso har den tanken legat såväl
honom som övriga 1809 års män fjärran att HD:s ledamöter
grundlagsenligt borde avhålla sig från dylika uppdrag, att dessa
efter grundlagens anda vore att likställa med civila ämbeten.
HD:s protokoll för d. 16 okt. 1812 upplyser att justitierådet
Marks von Wiirtenberg intog sitt rum först under pågående session,
emedan han »varit hindrad genom biträdande vid en anbefalld
kompromiss att förut uppkomma».1 I den kompromiss, som år
1826 tillsattes för prövning av Michaelsson & Benedicks’
skadeståndsanspråk mot kronan (skeppshandeln), utsågs som ledamot
å kronans sida bl. a. justitierådet Örbom. Själv blev jag d.
13 okt. 1916 av KM:t förordnad till en av tre skiljemän (en skulle
utses av KM:t, en av delägarna i stärbhuset efter friherrinnan
Beck-Friis, f. Oxenstierna, och den tredje av de två andra gemensamt
eller, vid bristande enighet dem emellan, av Konungens
befall-iiingshavande i Stockholms län); de hade att fastställa vilken
egendom vid Dannemora skulle beräknas höra till Hargs
fideikommiss. KM:t var då juridiskt synnerligen högt kvalificerad: i
statsrådet sutto Hammarskjöld, Hasselrot, O. von Sydow, Stenberg,
Linnér samt hr Reuterskiölds fakultetskamrat och numera även
politiske meningsfrände K. G. Westman. Någon anmärkning
från konstitutionsutskottets sida hördes icke av.
Vilka betraktelser ha nu föranlett hr Reuterskiöld att stämpla
som konstitutionellt ytterligt betänkligt vad regering och riksdag
— att icke nämna landets högsta domare — intill senaste tid
godkänt? Och hur kan han påstå att grundlagens anda ger vid
handen att våra högsta domare icke borde få åtaga sig
skilje-mannavärv, samtidigt som han dock framhåller att
skiljemanna-skapet icke är något ämbete i grundlagens mening? Jo, hans
främsta argument lyder att skilj em annavärv »oftast äro sådana
ekonomiskt väl avlönade uppdrag att de kunna likställas med
ämbeten». Jag känner mig oviss, huruvida sålunda ett
skilje-mannaskap skall få anses förenligt med grundlagens anda blott
skiljemännen nöja sig med ett blygsamt arvode, men är däremot
1 Det var åtminstone ännu så sent som i början av 1840-talet ej ovanligt
att ett justitieråd bortgick eller alldeles uteblev, för ombesörjande av något
särskilt angivet värv eller blott »i enskilda angelägenheter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
