Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON
ETT BIDRAG TILL HANS POLITISKA KARAKTERISTIK
AV FIL. KAND. EDVARD THERMAENIUS
Då för sextio år sedan den representationsform beslöts, som
alltjämt utgör grundvalen för vår nuvarande riksdag,
sparade man som bekant icke på olycksprofetior. Det sakliga
innehållet i dessa vältaliga varningar var i många fall, att ett
bondevälde hotade vårt land. För den som nutilldags i historiens och
statistikens ljus kan skärskåda innebörden i besluten från de
minnesvärda decemberdagarna 1865, framstår det som något
alldeles självklart, att den samhällsklass, som var talrikast, då
de samfällda valen infördes, också skulle bliva den dominerande
i vårt politiska liv. Grundlagsförslagets fiender inom de båda
högre stånden voro klarsynta nog att bland de många felen i
Kungl. Maj:ts proposition upptäcka även detta. För reformens
kanhända varmaste vänner, de forna ledamöterna i vällovliga
borgareståndet lär emellertid — trots senare försök till bortförklaringar —
maktläget i den nya andra kammaren inneburit en mycket
smärtsam överraskning.
Redan vid den första kammarriksdagen visade nämligen det
stora flertalet bönder en bestämd avsikt att gå andra vägar än
dem borgarståndskoryféerna och den sista bondeståndstalmannen
velat utstaka. I mars 1867 framträdde offentligen ett parti, som
snart blev kallat lantmannapartiet. Under riksdagens
fortsättning vann det en betydande styrka; vid utskottsvalen påföljande
år ernådde det majoritet. Samma parti har från och med 1869
i tjugo års tid fullständigt behärskat vår riksdags andra
kammare.
Därmed var »bondeväldet» en oavvislig verklighet. Det betydde
emellertid ej, att hela riksdagen utan endast den andra kammaren
fullständigt behärskades av bonderepresentanterna. Endast
sällan brukade det lyckas lantmannapartiet och dess tämligen
oberäkneliga filial i första kammaren att vinna de gemensamma
voteringarna. Bönderna kunde sålunda i regel avslå alla
för-7. Svensk Tidskrift. 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
