Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON 99
skicket, som skapat vardera kammaren till den andras motsats,
och måhända ännu mer i den sociala vis inertice, som framför-
allt bidrog till att befästa svalget dem emellan och att konser-
vera konungadöme och ämbetsmannavälde.
Vill man för sig klargöra principen i Carl Ifvarssons politiska
tänkande, skall man finna, att denna ständigt var en och den-
samma: medelvägen mellan ytterligheter var den, som natur och
böjelse anvisade honom.
I det tack, som Carl Ifvarsson riktade till sina valmän, då han,
blott några veckor före sin död den 27 dec. 1889, avsade sig
riksdagsmandatet, uttalar han ock några ord till erinran om det
förgångna skedets politiska innebörd och en maning för fram-
tiden. Han påpekar, huru representationsreformen >förändrat
maktställningen, sammanfört de skilda folkklasserna, utvidgat
folkets rätt till deltagande i allmänna värv>, samt att den utgör
ett arv att vårda och utveckla. Han fortsätter:
»Detta kan dock enligt min åsikt endast ske därigenom, att folket
till sina riksdagsombud är angeläget om att utse förståndiga och red-
bara män, som sätta allmänt väl i förening med rättvisa och billighet
på sin fana och som med urskillning befrämja det goda samt till-
bakavisa det skadliga. Såsom skadliga för samhällets lugna utveck-
ling torde alla ytterligheter kunna betecknas, i synnerhet under nu-
varande förhållanden, då försök till en långt driven reaktion å ena
sidan samt ett framrusande å den andra synbarligen oroa folket i
alla land och, ohejdade, lätt kunna framkalla de största vådor. En
väl avvägd moderation på ovan antydda grundval torde alltså vara
ett eftersträvansvärt mål för samhällets lugna utveckling».
Måhända kan detta synas vara en tämligen intetsägande för-
kunnelse, viltnande om ett svagt resultat av en så lång och djup
politisk erfarenhet. Väljer man emellertid uttalanden från andra
skeden av hans bana, återfinner man ständigt samma tankar och
samma ordalag. Det han sade sig framför allt vilja arbeta för
på den tiden han ännu satt i bondeståndet var rättvisa, billighet
och sparsamhet, och syftemålet allmänt väl. I den redan om-
nämnda broschyren från 1871 varnar han för de >ryckningar>
(säkerligen ett av H. I:s oftast begagnade ord då det gällde att
hålla de unga och ivriga partivännerna i tygeln), som bliva en
följd av tvekampen mellan framåtrusandet, som de nyliberalas,
och stillaståndet, som regeringens politik skulle medföra. >Det
lugna framåtskridandet är otvivelaktigt det bästa.> Vill man
därför i ett enda slagord sammanfatta hans politik, lyder det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
