Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Biographica. Av Carl Hallendorff - Per Sondén: Hugo Tamm till Fånöö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 LITTERATUR
deras intima förhållande belyser förträffligt, vilken otjänst man i själva
verket gör de bortgångnas minne genom att söka undertrycka
upplysningar, som förmenas bli besvärande inför framtidens dom. För
övrigt måste det nog sägas, att huvudpersonen Axel von Fersen själv
knappast far bra av denna närmare presentation. Han är varmt
hängiven sitt hjärtas höga dam tvivelsutan, han brinner av nit att
frälsa henne ur den revolutionära massans grepp, och hans förtvivlan
över sin egen maktlöshet och över hennes ensliga martyrium är fullt
äkta. Men uppfinningsrik på utvägar visar han sig icke, och hans
känsla för drottningen hindrar honom ej alls att finna förströelse
och tröst i en annan och mera vulgär erotisk förbindelse, vars
kvintessens ligger i att draga en svartsjuk gästvän vid näsan. Sådant
var förvisso alldeles förenligt med Tanden regimes kavaljersbegrepp,
dess uppfattning av kärlekens natur och hederns lagar. Eftervärlden
ritar dock gärna i marginalen skaldeordet
»näst kyparn och fruntimmersdoktorn på modet
är löjligast älskarn bland allt, som blev till»,
samt skiljes utan allt för mycken medkänsla från den sörjande
ädlingen mitt i hans lovvärda ansträngningar att samla och vid sin
reträtt till hemlandet medföra personliga reliker efter »Henne».
Intrycket står till sist kvar, att fadern, gamle Axel von Fersen, fastän
inte just av Guds bästa barn, varit av betydligt fastare kärna och
högre resning än hans så mycket omskrivne son. Så är också i
själva verket dagboken, ehuru ganska torr, vida intressantare än dess
författare. Utgivarinnan förtjänar de uppriktigaste lovord för alt
hon gjort dessa blad från revolutionens stormdagar allmännare
tillgängliga.
Arkivarien Sondéns biografi över Hugo Tamm är en rara avis inom
vår litteratur. Sedan för nu 20 år sedan Karl Warburg tecknade J
G. Richert, har näppeligen någon i motsvarande grad utförlig
skildring ägnats åt en svensk politiker ur senare tid. Anmälaren sätter
med flit politiker, ty fastän Hugo Tamm, som många ännu levande
väl minnas, sysslade med allehanda annat, och fastän författaren med
prisvärd noggrannhet sökt förteckna allt detta, är det dock varken
hans humanitära, sedliga och religiösa nitälskan, hans framgångsrika
affärsverksamhet eller hans älskvärda hemliv, som väcker och bevarar
intresset, inte ens glimtarna av den frejdade historikern C. G.
Malmström, Tamms ungdomslärare och genom hela livet hans faderlige
vän. Vad läsaren griper och fäster sig vid, är berättelsen om
decennierna av svensk politik från och med tullstriden till den första
rösträttsreformen, då Tamm stod händelsernas centrum så nära, att
boken om honom oundgängligen givit ett par kapitel av svensk
nutidspolitik. Sin färg ha dessa kapitel genom de utdrag ur Tamms
brevväxling med nära vänner, särskilt E. G. Boström, Gustaf Sparre
och Ivar Afzelius, som författaren med frikostig hand meddelat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
