Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 26. 2. 1926 - Frågan om arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAGENS FRÅGOR Ul
jnakt »den reaktionära klasslagstiftningen», så att lagförslagen föllo
båda gångarna i andra ,kammaren, trots bifall från en liberal
minoritet. Efter »parlamentarismens genombrott» vid andrakammar:
valen 1911 kom Staaffregeringen n:r 2 med sin »fruktbärande
samverkans med arbetarpartiet, vilket uteslöt varje sneglande från
liberalernas sida åt någon form av .avtalslagstiftning. Arbetsfreden
skulle främjas och den socialistiske kroppsarbetaren försonas med
samhället genorn /radikal ,vänsterpolitik och .sociala reformer.
För-svarsstridérna och de väldiga .utrikesjiändelserna lade därefter bet
slag på allt offentligt intresse. Genom det rådande lugnet på
arbetsmarknaden under dessa år giorde sig icke heller problemet påmint.
Under decenniet 1909—1919 härskade nämligen i stört sett fred på
den svenska arbetsmarknaden, vilket är en av förklaringsgrunderna
till vårt näringslivs storartade uppsving tänder sagda tid,
.Storstrejkens svåra nederlag hade förlamat arbetarorganisationerna, och sedan
framtvang världskriget en facklig »borgfred». - ’ «
Ministären Hammarskjöld erinrade sig dock avtaisfrågans ;vikt och
uppdrog 1915 åt rådman Cederborg alt inom socialstyrelsen på ruinerna
av de 1910—1911 förolyckade propositionerna upprätta ett förslag till
lag om arbetsdomstol, förbättrat förlikningsförfarande m. m.
Betänkandet blev färdigt 1916 och biträddes av fullmäktige inom
socialstyrelsen, Sv. arbetsgivareföreningens direktör, häradshövding Hj. v.
Sydow och landsorganisationens dåvarande ordförande Herman
Lindqvist. Men inom fackföreningsrörelsen rasade man på nytt mot
»klasslagstiftningen», och på landsorganisationens kongress 1917 fick
hr Lindqvist höra, vilken »förrädare» han var mot arbetareklassen.
Det socialdemokratiska partiet skyndade sig också att förklara, att
om någon avtalslagstiftning kunde det icke bli tal »förrän folket
blivit herre i eget hus». Dåvarande civilministern Oscar v. Sydow
vågade sig icke ut i denna motvind, och 1916 års lagförslag lades på
hyllan. De mest oskyldiga delarna därav framtogos emellertid av den
Edénska vänsterblockminislären vid 1920 års riksdag och ledde till
några oväsentliga förbättringar i 1906 års lag om medling i
arbets,-tvister samt tillskapandet av centrala skiljenämnden och 7 lokala
arbetsdomare, vilka institutioner efter parternas hemställan fälla
skiljedom i fackliga rättstvister.
Emellertid — vi ha fått konstitutionella och sociala reformer i
överflöd. »Folkets hus» har blivit herre i landet och arbetareklassen är
socialpolitiskt privilegierad. Men arbetskonflikterna fortsatte, särskilt
år 1920, då icke mindre än 8 millioner arbetsdagar gingo förlorade
—•- storstrejksåret 1909 var motsvarande siffra 11 millioner *-*—på
grund av de tvistigheter, som vållades av 8-timmarslagens genbnir
förande, vilket som bekant bl. a. motiverades med att arbetsfreden
härigenom skulle främjas! Lantarbetare och kommunalarbetare bör*
jade nu också blanda sig i strejkbataljerna, äventyrande jordens
gröda och samhällsviktiga företags behov av kontinuerlig drift. Det
blev för mycket även för det nya folkväldets riksdag, Vid 1921 års
riksmöte krävde samtliga borgerliga partier i skilda motioner utfedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
