Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Växlarne i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLARN E I TEMPLET 165
årets Locarnoavtal. Dess avlämnande hade ej skett på tyskt
initiativ utan under de långa förberedande förhandlingarna på
ett tidigt stadium å de allierades vägnar formligen påyrkats av
Frankrike. Under dessa förhandlingar fick Tyskland
sedermera från övriga Locarnomakter klara utfästelser om att vid
upptagandet omedelbart erhålla en fast rådsplats, liksom
stormakterna inom förbundet fått sådana vid dess stiftande. Av
försiktighetsskäl hade tyska regeringen dessutom begärt och
trodde sig även ha erhållit liknande tillfyllestgörande
försäkringar från de fem rådsmakter (Japan, Brasilien, Spanien,
Sverige och Uruguay), som ej tillhörde Locarnogruppen —
det skulle senare visa sig, att en av dessa, nämligen Brasilien,
i en bisats insmugit ett till sin räckvidd dubiöst förbehåll.
Ifrågavarande utfästelser hade ansetts nödiga, enär för den
nya rådsplatsens upprättande krävdes ej blott gillande från
församlingens majoritet utan även ett enhälligt rådsbeslut.
Det är numera fastslaget, att i Locarno ej gjorts minsta
antydan till de tyska förhandlarna om, att någon ändring i
rådets sammansättning planerades att ske samtidigt med
Tysklands upptagande. Enligt Stresemanns från intet håll bestridda
försäkran var det först 6 veckor fore marsmötets öppnande
som tyska regeringen fick vetskap om att andra aspiranter
på fasta rådsplatser anmält sig eller kunde väntas framträda.
Tre av dem (Spanien, Brasilien och Kina) framställde sina
anspråk fullständigt oberoende av frågan om Tysklands
intagande i rådet; på sin höjd funno de tillfället taktiskt
lämpligt för att pressa fram långt tidigare uttryckta önskemål.
Spanien hade framställt sina redan 1921 och då gynnats av
Frankrike och England men gäckats i sina förhoppningar genom
motstånd från Brasilien, som redan då satt sitt eget
upptagande som pris för sin ja-röst. Aspiranternas sakliga
argument voro föga bärkraftiga. Spanien åberopade sin
fornhis-torias något bleknade glans och sin kulturgemenskap med
det latinska Amerika; även erinrades om dess rådsombuds
särskilt vid Oberschlesiens delning visade nit i arbetet för
»fredens intressen», sådana dessa uppfattades vid Quai
d?0r-say. Brasilien gjorde, ehuru ett land med portugisiskt språk,
anspråk på att representera också det spanska Amerika och
ville även anses som platshållare i rådet åt Förenta staterna,
till vars förmån det sade sig vilja avstå från den fasta ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
