Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Växlarne i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLARNE I TEMPLET 171
just den stat, som bland sina regeringsmedlemmar räknar
en så förhärdad trotsare av förbundets auktoritet som
general Zeligowski.
Det svenska anbudet, vilket genast, t. o. m. innan det
formligen framställts eller ens var bekant i Stockholm,
använts av den franska presspropagandan som tillhygge mot
Tyskland, avvisades också av tyskarna i dess ursprungliga
form. Det uppsnyggades då på tyskt initiativ därhän, att
utom Sverige även en annan vald rådsmakt skulle avgå, så
att i ledigheten jämte Polen kunde insättas jämväl en
representant för de »ex-neutralas» ideella förbundsuppfattning.
I den formen erhöll det nya uppslaget på måndagen
svenska regeringens godkännande, och Tjeckoslovakien befanns
»spontant» — ett uttryck på Genévespråket, som betyder »på
fransk påstötning» — berett att göra offret, dock under den
bestämda förutsättning, att det endast skulle gälla månaderna
mars—september och att i höst rådsplatsen i fråga skulle
besättas med en medlem av Lilla ententen. Därmed kom det
att stå i vida fältet, huru det i höst komme att gå med de
»ex-neutralas» företrädande i rådet, och med stöd från
anonymt håll skymtade en manöver med syfte att redan nu ge
den lediga platsen åt Rumänien. Belysande för uppfattningen
på vissa håll är en reflexion i Le Temps, som om det svenska
språnget nedför ättestupan använde uttrycket »rien de plus
normal» men samtidigt klagade över det »brutala» i att hela
sex månader lämna Lilla ententen utan rådsrepresentation.
Journal de Geneve gör en diskret antydan, att Briand vid sitt
godtagande av det svenska (rättare svensk-tyska) förslaget kanske
i längden ej kunde räkna på enhällighet inom sin egen
delegation. Det kan även vara skäl att erinra sig, att Italien vid
Genévemötet representerades av en ljus och en mörk broder:
medan Scialoja mässade folkförsonlighet i sida vita kläder,
skymtade i bakgrunden Mussolinis specielle förtroendeman,
Grandi, iförd den fascistiska svartskjortan och med rätt eller
orätt misstänkt för att motarbeta uppgörelsesträvandena.
Huru som helst, på åtskilliga håll framträdde den tanken,
att allmänt uppskov, om det icke behövde betyda
Locarno-avtalens kasserande, vore en utväg, som bra nog kunde mäta
sig med den senaste nödfallskompromissen, och ungefär
samtidigt blev det klart, att Brasilien stod kvar på sin gamla ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
