Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Växlarne i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLARNE I TEMPLET 173
derå av dessa ytterlighetsmeningar torde bestå inför
närmare studium och lidelsefri eftertanke. Mot den svenska
aktionen före Genévemötet och under dettas förra del kan
rättvisligen endast anmärkas, att det måhända var oklokt att
från början i så sollenna former manifestera sin ståndpunkts
orubblighet och gå till dessa gammaldiplomatiska förhand
lingsmanövrer som till en disputation inför riksdagen i Worms.
I all synnerhet var det av parliinstämmanden åtföljda
Brage-löftet inför riksdagen om ståndaktighet intill ändan olämpligt,
när man faktiskt där lovade mera än man sedan visade sig
kunna hålla. Vidare skulle det med fog ha kunnat väntas,
att vederbörande inför de med visshet förestående attackerna
från några bland samtidens manöverskickligaste diplomater
utrustat den svenska delegationen med den bästa
fackmanna-tekniska expertis som stod till buds. Nationernas förbunds
rådsförhandlingar ha faktiskt utvecklats till en av samtidens mest
anlitade former för diplomatisk verksamhet, och utrustningen
för deltagande i dem bör då givetvis också anpassas
därefter. Såsom delegationen nu var sammansatt, förefunnos nog
åtskilliga förutsättningar för den svåra uppgiftens fyllande,
men det är uppenbart, att andra fullständigt saknades och
däribland främst den praktiskt (och ej blott juridiskt)
tränade yrkesdiplomatens förmåga att instinktivt uppfatta
skillnaden mellan bluff och orubbligt beslut samt att med
bibehållen kallblodighet genomskåda en invecklad diplomatisk
situation. I Geneve tillkom den svårigheten, att läget
ständigt skiftade och att dessa skiftningar konstant åtföljdes av
de för efterkrigsårens konferenser kännetecknande
sentimentala vädjandena att välja mellan godtagandet av en listigt
hopkommen enighetsformel för stunden eller prisgivandet av
Europas fred. Att ett helt negativt förhandlingsresultat skulle
ha satt åtminstone Briands, Luthers, Stresemanns och
Skrzyn-skis taburetter i fara, inses även på avstånd och av
lekmannen, men det insågs säkerligen också på platsen av dem
själva, och när Brasiliens veto gjorde slut på den
kompromiss, andra upplagan av det svenska erbjudandet tycktes ha
möjliggjort, sammanförde den nya faran genast vederbörande
till en ny nödfallsuppgörelse. Härvid anmärka herrar Unden
och Löfgren, att den svenska offerepisoden just möjliggjort
detta genom att tidigare i ett psykologiskt avgörande ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
