Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kuo Sung-Lin. Av Carl-G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 CARL G. TAUBE
mitt ärende beträffande några artilleristiska detaljer, han hör
uppmärksamt på, och när det är slut bugar jag mig ut och
nästa man kommer med ett annat ärende. Chang Hsueh-liang
blir aldrig mer »den unge generalen».
Det tog Kuo Sung-lin över en månad innan han var färdig
att leverera batalj. Det är kallt i Mandschuriet i december, och
hans armé så att säga svävade i luften. Han hade ingen bas,
då Li Ching-lin fortfarande höll Tientsin trots Feng Yu-hsiangs
ilskna anfall. Visseligen opererade han i ett rikt land, där det
fanns gott om mat, men en stor armé lever icke bara på mat,
och det dröjde inte länge innan hans armé kom underfund med
att han skändligt lurat dem, när han påstod, att den unge
generalen var på hans sida. En del trupper började i all hemlighet
sippra över till den unge generalen, där allt gjordes för att möta
det anfall som måste komma. Alla kulis i Mukden
tvångsre-kryterades, ifördes uniform och kördes till fronten, som för
resten späckades med den stora reserver av allt artilleri som
fanns att tillgå.
Jag inbillar mig att Kuo Sung-ling, som utan tvivel var en
god soldat, redan innan slaget måste ha insett att hans sak var
förlorad. Han var visserligen med säkerhet betydligt överlägsen i
numerär, men hade ingen plats för att göra denna överlägsenhet
gällande, och han var betydligt underlägsen i artilleri. Men för
sitt »ansiktes» skull var han tvungen att slåss, och det kunde
endast ske genom att bokstavligen »stöta huvudet i väggen».
Den 22 dec. anföll han på så bred front han kunde den unge
generalens position mellan Ta Min Tun och ett stycke norr om
järnvägen. Artilleriförberedelsen var obetydlig och av ringa effekt.
När därför infanterianfallet kom, möttes det av en förhärjande
eld från alla den unge generalens kanoner, som voro praktiskt
sett oskadade och i lugn och rö kunde pumpa ut alla
upptänkliga slags projektiler. Det fordras andra trupper än halvsvultna
och halvt ihjälfrusna soldater, som ej hade det ringaste ideella
motiv att slåss, för att framgångsrikt genomföra ett anfall
emot en sådan eldkraft. Och anfallet bröts fullkomligt ner,
re-daii på eftermiddagen hade bataljen reducerats till ett lamt
bombardemang från den unge generalens sida. Nästa morgon gjorde
han sitt motanfall, och Kuo Sung-lins trupper voro allt för redo
att genast sträcka vapen.
Jag tycker mig se Kuo Sung-lin, när han visste att allt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
