- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sextonde årgången. 1926 /
186

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kuo Sung-Lin. Av Carl-G. Taube

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 CARL G. TAUBE

ligt trogna. I den för mongolhästarna så karaktäristiska snabba
passgången kommer patrullen den skräckslagna gruppen in på livet.
»Vem där? Vart hän?» hagla frågorna från de fårskinnsklädda
krigarna. Man kan se att de ej äro kineser. Inslaget av burjätiskt och
en eller annan visar otvetydiga tecken på slavisk ras. »Jag är en
stackars bonde som flyr med allt vad jag äger. Tag detta men
skona mitt liv, vördade herre», säger väl Kuo Sung-lm och räcker
fram några silverdollars. »Han har nog mer, den fan», säger enVv
soldaterna och börjar rota inne i vagnen. Där hittar han väl
några fler dollar, men snart är allt genomletat. »Låt den
fähunden gå då», säger befälhavaren och bereder sig på att stiga
till häst. I samma ögonblick kommer emellertid en officer med
en större styrka till platsen. Han kastar en blick på den lilla
gruppen och utropar: »Vad gör Ni, Edra idioter, det är ju Kuo,
Kuo Kuei tze» (djävulen). Och det dröjer inte länge innan
processionen åter sätter sig i gång, denna gången med bonden och
hans hustru bundna till händer och fötter inne i vagnen, medan
soldaterna resonera om vad de skola göra med alla pengar, som
Chang Tso-lin kommer att ge dem för den lyckade fångsten.

Jag tycker mig också kunna se Chang Tso-lin, när han samma
afton satt i sin yamen och väntade på underrättelser från fronten.
Han visste att Kuo Sung-lins första anfall hade misslyckats
men han visste också, att denne var en tapper man, som inte
skulle ge sig efter den första motgången. Han hade nog också
i dag hört diverse segerrapporter, men en sorglig erfarenhet hade
lärt honom, att ingen av hans generaler någonsin vågat
rapportera ett nederlag. Nu satt han och väntade att få höra från sin
son, han skulle väl i alla fall ej överge honom, åtminstone säga
sanningen. I rummet utanför sitta några adjutanter och viska.
De äro i samma spänning som sin överste krigsherre. »Den
gamle därinne han klarar sig nog, även om det värsta händer*,
säger den ene adjutanten. »Han skickade 20 millioner in till
japanska koncessionen i går. Men vad skall det bli av oss
fattiga satar, om Kuo kommer hit»? »Ah», svarar den andre,
»du skall inte tro att du är så märkvärdig att Kuo vill öda något
krut på dig. Jag gick ut först från Krigsskolan när han var
lärare där, så mig ger han alltid ett jobb». »Det sägs att den
unge generalen flyttat sin familj till Dairen», säger en annan,
»och Yang Yu-ting har hyrt sig en sommarvilla i Port Arthur».
»Jå, är det inte alltid så», återtar den förste, »de mäktiga her-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 22 09:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1926/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free