Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kuo Sung-Lin. Av Carl-G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUO SUNG-LIN 187
rårna, de rädda sig i sista minuten och det är vi små stackare
som få sitta emellan.» Och så vidare. Den gamla historien om
råttorna som överge det sjunkande skeppet.
Under tiden sitter den gamle därinne och tänker. Hans hjärta
är fullt, men hans sinne är bittert. Han tänker på Kuo
Sung-lin, mannen som han dragit upp ur dyn och som till tack
förrått honom. Han tänker på alla lycksökande politiker i Peking,
som nu, understödda av skrikande studenter, stämpla honom som
landsförrädare, vilken sålt sitt land till utlänningarna. Han
minnes väl den tid då han som fribytare slogs med ryssarna
i det land han nu behärskar. »Dårar», tänker han, »hundrafalt
dårar, som ej inse att jag är den ende som kan rädda Kina från
dess förnedring. Vad var Mandschuriet för tjugu år sedan? En
öken där två utländska stormakter slogos om herraväldet i den
Fjärran Östern. Vad är det nu? Ett stort land, ett mäktigt
land, som ingen vågar röra, och där ambassadörer från
främmande länder komma och buga sig för mig, dess suverän. De
påstå, att jag använder för många utlänningar i min tjänst. Jag
vore väl en idiot, om jag inte gjorde det. Jag har nog försökt
med dessa hemkomna studenter, som anse sig kunna allt, men
veta ingenting, och när jag ger dem feta och ansvarsfulla
ställningar så begagna de första tillfälle att förråda mig.
Utlänningarna får jag nog betala bra, men jag får resultat av deras
arbete. Men deras tid kommer väl också. Förstå då icke dessa
s. k. patriotiska dårar, att mitt land måste växa sig stort och
mäktigt, innan man kan göra sig av med utlänningarna? Men
innan den stunden kommer, måste jag ju använda dem för att
väcka mitt eget trögtänkta folk ur dess slummer. Jag har i tjugu
år byggt på denna idé, och just när framgången skymtar,
kommer där en idiot, som påstår sig vara patriot, och äventyrar
framgången av mitt stora verk. Varför sammanträda dessa
kommissioner med massor av utländska ministrar och experter just
nu i Peking? Därför att utlandet insett, att tiden är inne att ge
Kina den frihet som ett suveränt folk måste ha. Och resultatet
av dessa kommissioner blir till intet, därför att de kinesiska
delegerade äro en massa ansvarslösa lycksökare, mer eller mindre
betalda av Ryssland. Jag, som verkligen har visat vad vi kineser
kunna göra, jag blir inte tillfrågad. Det är tack vare mitt
produktiva arbete som dessa kommissioner sammanträtt och icke tack
vare en massa skrikande skolpojkar. Dårar, hundrafalt dårar»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
