Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Samuel Ödmanns skrifter och brev. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 LITTERATUR
uppgifter, prydligt ordnade i fack och försedda med utförliga etiketter;
man samlade lärda rön och beskrev nya fynd och metoder, allt under
noggrant iakttagande av ett ordningsälskande pedanteris alla nyttiga
grundsatser. »Den som ej brukar ordning i sitt studerande kan aldrig
bliva erudit, därför är methodus själen i all scientia», står det
i ett av tidens många handskrivna kollegiehäften.
Men det är ingalunda blott på det naturvetenskapliga och
ekonomiska arbetsområdet som dessa ordningssynpunkter framträda,
överförd till det topografiska facket bildar samma metod utgångspunkten
för alla dessa förträffliga sockenbeskrivningar, som så ofta förekomma
bland tidens akademiska lärdomsprov och som utgöra den
omedelbara förutsättningen för Samuel Ödmanns berömda
hembygdsskildringar. Överallt finner man samma lust att utreda och beskriva,
sakligt och noggrant, klart och exakt. Stora perspektiv öppnar icke
denna forskning, det må medgivas; den har intet av den heroiska
flykten i Olof Rudbecks patriotiskt-historiska konstruktioner och heller
intet av den kontemplativa inspirationen i Stiernhielms neoplatonska
mystik. Men i gengäld bär den alltigenom ett sympatiskt drag av ärlig
och uppriktig verklighetskärlek över sig. Mer än eljest känner man
sig benägen att uppskatta dessa flitiga samlares lärda mödor, då man
i likhet med författaren till dessa rader under en långvarig
biblioteksverksamhet haft tillfälle att konstatera vilket gagn den moderna
forskningen — främst inom folklorens, arkeologiens, topografiens och
konsthistoriens områden — haft av det material de sammanfört och bevarat
till eftervärlden. En bland riktningens främsta representanter, den
lärde landshövdingen Daniel Tilas, har givit ett av sina i handskrift
efterlämnade topografiska samlingsverk den anspråkslösa titeln
»Sockenskrivaren». Uttrycket är typiskt för hela genren. Man satte sig intet
annat mål före än att lämna exakta beskrivningar över faktiska
förhållanden, men just härigenom nådde man ofta fram till att skapa
verk, vilkas betydelse ännu i denna stund är långt ifrån uttömd.
Åter och åter söker sig forskningen tillbaka till dessa ovärderliga
källor, ej mindre för själva materialets skull än även på grund av
de värdefulla möjligheter till kontroll av senare upptecknade
traditioner som deras uppgifter erbjuda. Helt visst skulle det glatt
exempelvis den gamle Daniel Tilas, om han anat hur många gånger
under årens lopp de olika volymerna i hans topografiska samlingar
skulle komma att vandra från sin lugna plats på hyllan i Kungliga
Bibliotekets handskriftsmagasin till forskarnas arbetsbord.
Samuel Ödmann samlar i sin originella personlighet alla de drag,
som givit det adertonde århundradets lärda forskning i Sverige dess
konstitutiva prägel. Han är inbiten rationalist alltigenom. Philologia
sacra studerar han uteslutande för att visa bibelns förnuftsmässighet.
Vad bibeln mera innehåller ägnar han endast ett föga prononcerat
intresse. En fast förtröstan på försynens vishet utgör bottensatsen
i hans religiositet, och han erfar icke det minsta behov av att gå
längre in i religionens väsen än vad erfarenhet och praktiskt sinne
medgiva. Sedan han med användande av ett tjog olika sakkunniga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
