Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Samuel Ödmanns skrifter och brev. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 203
auktoriteter beskrivit det i andra Mose bok omtalade mannats
beskaffenhet slutar han med följande ytterst karakteristiska ord: »De
övriga Mannas egenskaper medgiva ingen naturlig förklaring utan
måste härledas från Guds besynnerliga försyn». Därmed är för
honom problemet avslutat. Då det gäller faktiska kunskaper förstår
han emellertid icke skämt. Det är verklig och djup indignation som
genomdallrar det brev till ärkebiskop Lindblom, i vilket han berättar
att han examinerat en student, som trodde »att Pharao var konung
i Judeen, då Christus föddes».
Men det är blott i fråga om lärda materier som hans sinne kan
bringas i rörelse. Vad som i övrigt skedde i tiden bekymrade honom
föga. Frihetsentusiast i revolutionsgenerationernas anda var han aldrig.
»Med Politiken har jag aldrig befattat mig», skriver han 1826 till
Wallmark. Tryckfrihetens inskränkning år 1812 förefaller honom högst
erkännansvärd. »Vad förlorar nationen därvid, att man ej får offentligt
klandra regeringens göromål, icke röva heder och ära från
medborgare, undergräva religion, smäda, uppreta, förvilla och uppmuntra till
förakt för ordning och goda seder? Ingen är ju förbudet att beklaga
sig lagligen och beskedligen». Han är av instinkt konservativ: »Min
fruktan är stor vid alla innovationer». Detta gäller även inom
vetenskapen, där han ogärna ser den gamla realgrunden rubbas. De nya
filosofiska system han sett dyka upp följer han med skeptiskt intresse
och konstaterar ej ogärna hur de bekämpa varandra. »Jag har ej
synnerlig application för det blott ideella», skriver han på sin ålderdom
till biskop Bjurbäck, »emedan jag icke känner någon galenskap som
ej utgått från idealer utan styrelse af förstånd». Men med denna sin
begränsning har han liksom hela sin generation den oförnekliga
fördelen av saklighet, grundlighet och soliditet. I hans brev framträder
en lärdomskultur, som särskilt i våra dagar, då ett nytt barbari på
många områden synes vara hotande nära, måste väcka beundran,
även om ämneskretsen är tämligen snäv och mera omsluter detaljer
än idéer. »Blicken för de naturliga tingens egenheter och skillnader
var honom medfödd», säger Geijer om honom i sina Minnen. Just
genom denna sin egenskap representerar han det bästa och
hållbaraste i hela sitt tidevarvs lärda arbete.
O. Wieselgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
