Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30 mars 1926 - Engelska diplomatminnen från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 213
person» ej kunde finna de svenska förbehållen om utrikesministerns
ställning i händelse av konsulatlagens antagande på något sätt
orimliga. I Norge drev folkstämningen till brytning, medan man i Sverige
röjde föga oro och framför allt i det längsta »a certain reluctance
to face fäets». I förbigående omtalar Rodd, att han efter den
bekanta, av Nansen undertecknade norska artikeln i Times våren 1905,
hade, då man frågade om möjligheterna för ett genmäle, »vågat
framkasta, att svenskarna också hade en ryktbar upptäcktsresande, vars
namn var lika välkänt för engelsmännen som Nansens».
Om unionskrisens utveckling från den 7 juni till slutuppgörelsen i
Karlstad är sir Rennell Rodd rätt fåordig. Han skildrar i korthet
det yttre händelseförloppet och ger därvid ett par gånger små snärtar
åt de norska »propagandisterna i Köpenhamn» (greve Wedel-Jarlsberg).
Bl. a. erinrar han om att från detta håll under
Karlstadsförhandlingarna spreds en fullständigt vilseledande version av innebörden av
de svenska kraven på gränsfästningarnas nedläggande samt även av
Sveriges militära rustningar. Dessa rykten, fortsätter han, förmådde
danske utrikesministern greve Rabén att »anmoda England,
Frankrike, Tyskland och Ryssland att göra Sverige vänskapliga
föreställningar». England förhöll sig »klokt avböjande, Tyskland likaså, men
Frankrike och Ryssland övertalades att göra vissa svaga
föreställningar, som av svenska regeringen genast besvarades med att intet
skäl funnes för ett dylikt steg och att, eftersom
Karlstadsförhandlingarna voro hemliga, alla meddelanden, som nått vederbörande,
endast kunde bero på brott mot avtalad diskretionsförpliktelse». Denna
upplysning om ett indirekt danskt aktionsförsök efter bearbetning från
norskt håll torde vara det enda mera beaktansvärda nya bidrag Rodd ger
till dessa förhandlingars inre historia, och upplysningens trovärdighet
ökas genom Rodds meddelande, att han vid kapitlets nedskrivning
rådfrågat sina med händelserna samtidiga »vidlyftiga
minnesanteckningar». Sir Rennell påpekar även, att de norska emissarierna i
Köpenhamn »lyckligtvis ej representerade Norges anda eller verkliga
röst», och i samband därmed prisar han det diskreta
försonlighets-värv, som utfördes vid Benjamin Vogts »resor fram och tillbaka mellan
Kristiania och Stockholm». Att råd i samma försonliga riktning även
gåvos från officiellt engelskt håll, bekräftar han. Därom upplyser
han emellertid endast, att han vid detta ömtåliga rådgivarevärv
»alltigenom hade att göra med män, som sade vad de menade och menade
vad de sade». Den engelske diplomatens totalintryck af 1905 års
kris blir, att man visserligen ibland begick misstag och i onödan
yttrade förhastade ord rnen att »på det hela taget ett ytterligt svårt
problem sköttes med stor omdömesgillhet, självbehärskning och
statsklokhet av alla de i första hand ansvariga».
Den svenska rösträttsfrågans behandling 1906 har sir Rennell, trots
sina samtida anteckningar, råkat få hopplöst om bakfoten. Han låter
t. ex. ministären Staaff framlägga en proposition om proportionella
val och säger, att denna antogs i Andra kammaren, men föll vid
gemensam omröstning®. Rörande den 1907 genomförda reformen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
