Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ekonomi och världsfred. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 ELI F. HECKSCHER
varandra stater med sinsemellan ofta kolliderande statsfinansiella
intressen.
För den klassiska ekonomiska uppfattningen stod det med få
undantag som givet, att ämnet i huvudsak var uttömt med det
nu antydda, med andra ord att några verkliga ekonomiska
motsatser folken emellan sällan förekommo, så att de allra flesta
striderna berodde på missförstånd, specialintressen eller
maktfaktorer. Utifrån denna ståndpunkt gick Adam Smith till storms
emot det gamla merkantilistiska systemet, och sällan har en
teoretikers framställning utövat ett så vittgående inflytande på
politiken. Men det kan icke nekas, att den klassiska
uppfattningen, särskilt i den något primitiva form vari den framträdde
hos Adam Smith, därvid byggde på en väl stark
problemförenkling och att det verkligen finns ekonomiska motsatser
mellan folken med real grundval, även om de utgöra en ringa
bråkdel av vad politiska och ekonomiska journalister söka inbilla
sina läsare. Det är dessa reala ekonomiska svårigheter för
världsfreden som här närmast skola granskas.
För att analysera dem kan man till en början tillämpa den
ekonomiska teoriens vanliga indelning av de ekonomiska krafterna i
tre produktionsfaktorer, naturen, kapitalet och människan själv.
Bland produktionsfaktorerna är motsatsen tydligast i fråga om
råvarorna eller naturtillgångarna- Ett tillskott i ett visst lands
försörjning med naturens resurser måste med få undantag vara
till fördel för dess medborgares totalitet, och undantagslöst om
resurserna överföras från ett annat lands ägo. Varje invånare
får vid sin sida mer av naturens gåvor, och befolkningen kan
alltså i varje normalt fall påräkna en åtminstone genomsnittligt
ökad inkomst till följd därav. På förhållandena i övrigt hänger
visserligen, huruvida denna fördel skall tillfalla befolkningens
breda lager eller tvärtom förbehållas vissa mindre grupper av
befolkningen, utan egentlig fördel för de övriga. Vad som
framför allt behöver betonas är, att fördelen ligger i den rikligare
försörjningen med produktionsförutsättningar och icke närmast
sammanhänger med möjligheten att skapa monopol på grundval av
dispositionsrätten över råvarutillgångarna, även om en
monopolmakt givetvis kan komma att innebära avsevärda ytterligare
tillskott till ett lands nationalinkomst. Det behöver ej närmare
utvecklas, vilken roll dessa frågor ha spelat i de politiska
striderna omedelbart före, under och kanske framför allt efter världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
