Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ekonomi och världsfred. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 ELI F. HECKSCHER
befolkningens ekonomiska nivå till den som råder i de olyckligt
lottade länderna eller åtminstone ett långt steg i denna riktning.
Då den ekonomiska politikens naturliga uppgift måste vara den
rakt motsatta, nämligen att förbättra läget för de egna
medborgarna, så är detta en deductio in absurdum. Men visserligen
har man anledning att förundra sig över arbetarnas och deras
representanters kortsynthet, när de tro sig kunna för obegränsad
framtid förbehålla arbetsmarknaden åt landets egna medborgare
utan att samtidigt förse landet med de maktresurser som kunna
bli behövliga till försvar för en sådan arbetsmarknad.
Som tredje produktionsfaktor räknar den ekonomiska teorien
kapitalet eller sparandet, och om denna faktor gäller principiellt
sett detsamma som om den första eller naturfaktorn. Ju större
utrustning av produktionsmedel som varje särskild individ i ett
samhälle har vid sin sida, desto bättre ställd är han i och för
sig. Därav följer, principiellt sett, att en folktillströmning under
i övrigt lika förhållanden sänker nationalinkomsten, medan en
inströmning av kapital eller ökat herravälde över naturens
resurser höjer den. Följaktligen föreligger också här en ofrånkomlig
motsats mellan de olika folken, i det att varje folk har intresse
av att disponera så mycket kapital eller sparande som möjligt
och sålunda också att avvisa utströmning av sparande till
placering i andra länder. Principiellt sett får alltså det rätt fattade
nationalegoistiska intresset motsatt inriktning i fråga om å ena
sidan folkmängd eller arbetskraft, å andra sidan
produktionsmedel i form av vare sig naturtillgångar eller sparande. Det
följande skall nu ägnas åt en diskussion av sambandet mellan
sparandets eller kapitalets rörelser och världsfreden, med något
större utförlighet än som ägnats de två andra
produktionsfaktorerna.
Ser man närmare på kapitalets eller sparandets fördelning över
länderna, så finner man en stor ojämnhet, och detta icke blott
på grund av tillfälligheter utan delvis genom sakens egen natur.
Det förefaller nämligen ganska givet, att villigheten att spara hos
ett folk i hög grad påverkas av den stabilitet landets näringsliv
har fått, den växlande möjlighet att överblicka framtiden på det
ekonomiska området som följer av näringslivets olikartade natur.
Frankrike har länge haft det mest stillastående, d. v. s. minst
föränderliga läget bland de mellan- och västeuropeiska folken,
och otvivelaktigt sammanhänger den mentalitet varav den frän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
