Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ekonomi och världsfred. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMI OCH VÄRLDSFRED 221
ska sparsamheten är en så viktig del med just detta tillstånd.
Men nu ligger det å andra sidan i sakens natur, att just de
ekonomiskt föga föränderliga länderna ha proportionsvis minsta
möjligheter att med framgång sysselsätta kapitalet, medan
kapitalbehovet tvärtom är stort i nya eller eljest starkt expansiva länder,
där befolkningens spargrad av nyss angivet skäl tvärtom är låg.
En utjämningstendens måste därför framträda i fråga om
sparandet på samma sätt som i fråga om alla andra ojämnt
fördelade men samtidigt rörliga ekonomiska värden. Då kapitalet
eller sparandet nu otvivelaktigt är den rörligaste bland de tre
produktionsfaktorerna, så är det klart att denna form för
ekonomisk förbindelse mellan länderna skall spela en mycket stor
roll. Före världskriget var det som bekant främst England och
Frankrike som försågo andra länder med sparande, medan det
nu framför allt är Förenia staterna. Vårt eget land har inom
parentes sagt undergått en mycket anmärkningsvärd utveckling
på detta område, i det att vi regelbundet togo till oss kapital
utifrån ända fram till världskriget men nu icke hava någon
nettoimport av kapital alls, utan om något en svag tendens i motsatt
riktning.
Riklig kapitaltillgång är ett av de viktigaste verktygen för ett
samhälles ekonomiska blomstring. Endast med hjälp av
sparande kunna ett samhälles naturtillgångar upparbetas och komma
till nytta, endast med dess hjälp kan arbetslönen, i ett samhälle
med en på framtiden inriktad produktion, varaktigt bringas i
höjden. Som prof. Wicksell en gång träffande sagt: kapitalisten
är arbetarens vän. Men om ett lands arbetare icke ha nog med
inhemska vänner av detta slag, så äga de allt möjligt intresse
av att i stället draga till sig sådana från utlandet, med andra
ord att uppmuntra kapitalimport.
Detta förhållande är enkelt nog, om man blott med något lugn
vill betrakta det, men den stora frågan är den som gäller det
kapitalexporterande landet: varför något land kan tänka på att
avstå från en så värdefull tillgång. Visserligen är det högst
önskvärt att de rikligt försedda länderna så skola göra, icke blott
från det kapitalemottagande landets synpunkt utan också från
synpunkten av mänskligheten som helhet, ty världshushållningen
når sitt högsta resultat, om kapitalet får gå till de platser där
dess användning gör mest nytta, sålunda främst till de
exploater-bara naturtillgångarna men även till den tätaste befolkningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
