- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sextonde årgången. 1926 /
238

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 BERTIL A. RENBORG

är emellertid det, att försöken att stänga Kina från allt utländskt
inflytande och all beröring med utlandet daterar sig först från
det sextonde århundradet, medan under hela medeltiden en livlig
handel pågick med västerlandet över Indien och västliga Kina.
I verkligheten förekom en ständig ström av resande utlänningar
till Kina, vilka ankommo till Mittens rike såsom
forskningsresande, i kommersiella syften eller såsom bärare av den kristna
religionens förkunnelse. Dessa utlänningar stodo under den
kinesiske kejsarens direkta beskydd och åtnjöto som regel samma
behandling som kejsarens egna undersåtar. Belysande för läget
är, att en italiensk missionär emottogs i audiens av kejsaren och
erhöll tillstånd att bygga en katolsk kyrka i själva Peking samt
att förkunna den kristna religionen och döpa omvända kineser.

I och med upptäckandet av sjövägen runt Afrika till den
fjärran Östern inträdde ett annat läge. Det blev härigenom
möjligt att med väl bemannade fartyg nalkas Kinas kuster i syfte
att exploatera handeln. De dåtida mest framstående sjöfarande
nationerna, de portugisiska, spanska och holländska, visade
tecken på en emot Kina agressiv politik. Många övergrepp
be-gingos, varför »Himmelens Son» flera gånger såg sig nödsakad
att med vapenmakt bortjaga de utländska sjöfarandena. Vid mitten
av 1800-talet hade utvecklingen gått därhän, att utlänningarna
icke fingo tillträde till landet, vare sig för handels- eller för
missionsändamål. Handeln med utlänningarna kunde emellertid
icke helt undvaras, men den var begränsad till en enda plats,
nämligen Kanton. Mellan åren 1757 och 1842 var alltså
handeln med Kina monopoliserad till Kanton. Och icke nog
härmed. De utländska affärsmännen hade icke tillåtelse att
handla med vilka kinesiska köpmän som helst utan voro
hänvisade till en sammanslutning av ett fåtal köpmän, den s. k.
»Gohong». Självfallet är, att ett dylikt monopolistiskt system för
hela handeln mellan Kina och utlandet icke i längden kunde
tillfredsställa, i synnerhet som någon motsvarande organisation
icke fanns på utlänningarnas sida. Den brittiska handeln var
visserligen monopoliserad intill 1834 i händerna på Engelska
Ostindiska Kompaniet.

England gjorde flera försök att genom att sända särskilda
ambassader till hovet i Peking förmå Kina att öppna flera platser
för handeln och avskaffa handelsmonopolet men lyckades icke
uppnå några resultat. Läget blev slutligen så ohållbart, att intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1926/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free