Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Medeltidens svenska rimkrönikor i ny dräkt. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 LITTERATUR
Man behöver blott tänka på Erikskrönikan, dess skaldiskt sköna
inledning, dess färgrika målningar av Sveriges unga riddarliv och de
dramatiskt gripande skildringarna av folkungahusets inbördesstrider
fram till barnkonungen Magnus Erikssons val å Mora äng, eller på
de senare krönikornas teckning av den nationella frihetskampens
växlingar med sådana glanspunkter som exempelvis berättelsen om
Engelbrekts korta hjältebana eller om den unge Sten Gustavsson Stures
seger vid Brunkeberg. Allt detta borde varje svensk, som har något
djupare intresse för den fosterländska hävden, vara förtrogen med.
Men så länge krönikorna endast förelegat i rent vetenskapliga
upplagor med diplomatiskt återgivande av de för allmänheten
oöverkomliga språkformerna, har ett sådant önskemål saknat all utsikt
att bli förverkligat. Man har därför anledning att med glädje hälsa
ett nu framlagt försök att genom ett slags översättning till nysvenska
göra rimkrönikorna (närmare bestämt »Stora rimkrönikan», omfattande
Erikskrönikan, »förbindelsedikten» samt Karls- och Sturekrönikorna
med deras s. k. fortsättningar) kända och tillgängliga utanför de
fackbildades trånga krets, och försökets dristighet, som starkt träder
i dagen vid en blick på de med uppgiften förenade svårigheterna,
får icke hindra oss att bringa den man, som haft mod att våga det,
lektor Aron Rydfors, vårt erkännande för det i hög grad
behjärtans-värda syftet.
Den som ger sig i kast med ett sådant företag, har rättmätiga
anspråk på att få genomföra det med mycken frihet i det formella.
Under alla förhållanden har han ju att räkna med en viss spänning
mellan å ena sidan kravet på trohet mot det original, som han
föresatt sig att till allmänhetens tjänst bearbeta, och å andra sidan det
lika oavvisliga kravet, att bearbetningen skall göra det hela förståeligt
och njutbart för nutida läsare. Söker han dessutom såsom i
föreliggande fall bevara rimformen — låt vara utan strängt fasthållande
vid den originala knittelversens flätning — kan det lätt hända, att
spänningen blir alltför stark och inte kan övervinnas med mindre
än att ettdera av de båda med varandra kämpande kraven något
eftersattes och blir lidande. I många fall är detta förvisso helt
enkelt oundvikligt, och om Rydfors därvid valt att av hänsyn till
läsbarhetens eller ett nyskapat rims fordringar emellanåt väl mycket
offra den önskvärda troheten mot förlagans sakliga innehåll — vi
orda här icke om de ganska talrika uteslutningar och
sammandragningar av vissa längre eller kortare partier i originaltexten, som
bearbetaren har tillåtit sig och för vilka han i ett Tillägg ger en
åtminstone delvis övertygande motivering — bör han i betraktande
av problemets ytterst komplicerade natur näppeligen klandras härför.
I stället bör rättvisligen erkännas, att han på ett i mångt och mycket
förtjänstfullt sätt skilt sig från sitt svåra värv. Han har lyckats
fånga åtskilligt av den stämning, som uppbär de gamla diktverken,
hans versifikation är ofta talangfull, och hela bearbetningen torde få
anses ge en mestadels och i stort sett även i enskildheterna rätt
trogen spegelbild av originalets innehåll. Han har med. ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
