Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Erik XIV:s svenska legioner - Polens besvikelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 273
de upproriska hertigarna knektarnas gunst genom att tillåta dem att
lägga av de förhatliga vapnen. I ett slag gick hela den stora
reformen förlorad, och man återvände till den lättbeväpnade milis, som
all fosterländsk pliktuppfyllelse till trots i genom årtionden utdragna
strider röjde sin oförmåga att nå fram till ett verkligt avgörande. Icke
minst ödesdiger visade sig eftergiften i fråga om beväpningen. Vad
Eriks vilja en gång redan uppnått, kunde den genom revolutionerna
försvagade statsmakten ej ånyo pålägga — eller framlocka med Karl
IX:s bekanta privilegium för »sköldknektarna», som genom utredningen
av den tunga beväpningens betydelse insatts i sitt rätta sammanhang.
Kalmarkrigets våndefulla år bekräftade, att den inhemska värnkraften
väl som förr räckte till att med hjälp av den brutna och skogklädda
terrängen avvisa fientliga anfall men liksom tidigare ej förmådde
tillkämpa sig den avgörande segern. Utur den återvändsgsgränd, vari
man råkat, ledde emellertid de båda vägar, som Gustav Adolf snart
skulle gå fram på, värvningar av utländskt krigsfolk och den svenska
milisens omorganisation till verkligt krigsvana, offensivkraftiga trupper.
Den polska utrikespolitikens ledare hitintills sedan fyra år
tillbaka, greve Alexander Skrzynski, är otvivelaktigt en av
det samtida Europas mera framstående statsmän samt en synnerligen
värdefull tillgång för sitt land. Måhända representerar han på grund
av moderationen och försiktigheten i sin politik en för Öst-Europas
framtid mera hoppingivande tendens än grannstaten Tjecko-Slovakiens
mera namnkunnige utrikesminister Benes. Men därom må framtiden
döma.
Vad Polen vunnit eller förlorat genom Locarno-avtalen i oktober
och efter spelet i Geneve i mars i år, är ännu icke så lätt att avgöra.
Å ena sidan är det obestridligt, att Tyskland vägrat garantera, d. v. s.
frivilligt erkänna, Polens nuvarande västgränser, samt att England
ej velat engagera sig härför, under det att Frankrikes och Belgiens
gränser mot Tyskland erhållit dylik garanti. Men å andra sidan
har genom den polsk-franska garanti-traktatens inneslutande i Locarnos
komplex av avtal ett slags internationellt erkännande vunnits av
Frankrikes och Polens ömsesidiga rätt att vid behov militäriskt bistå
varandra. Och detta är för Polen Locarno-verkets egentliga positiva
sida.
Vid den debatt i polska sej men, som i februari i år hölls med
anledning av avtalens föreläggande för parlamentet för ratifikation
underströks denna synpunkt med stor skärpa av greve Skrzynski,
vilken som bekant sedan november 1925 med bibehållande av
utrikesministerportföljen även varit regeringschef. Ratifikationen beslöts också
av sej men utan egentlig opposition, men av vissa uttalanden framgick
redan nu, att man betraktade upplåtandet av en permanent rådplats
åt Polen samtidigt med Tyskland som ett naturligt komplement till
Locarno-avtalen.
Huruvida händelserna i Geneve i mars ökat eller minskat
utsikterna för uppnåendet av detta tydligen av den polska opinionen en-
Polens
besvikelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
