Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Polens besvikelse - Kring den engelska storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 275
1920, d. v. s. för Wilno-områdets besittningstagande av Litauen. Detta
skulle emellertid innebära ett rent fientligt steg mot Polen, och denna
tankes lancerande är väl antagligen föga annat än ett
påtryckningsförsök mot sistnämnda land.
Polen har emellertid hittills ej visat någon särdeles iver för
avslutandet av »non-aggressions-traktaten» med Ryssland. Ej heller har
greve Skrzyhskis sedan länge fastställda återvisit i Moskva efter
Tjitje-rins Warszawa-besök i september ännu blivit av. Från polsk sida
vill man självfallet icke i någon form åtaga sig neutralitetsförpliktelser,
som i minsta mån skulle kunna minska skärpan av Nationernas
Förbunds påtryckningsmedel. Framför allt vill man emellertid från polsk
sida få till stånd en samfälld uppgörelse mellan randstaterna och
Ryssland, och självfallet en uppgörelse under polsk ledning och i
överensstämmelse med polska intressen.
I detta sammanhang förtjänar att omnämnas, att den sedan 1921
gällande polska alliansen med Rumänien nyligen prolongerats på
ytterligare fem år. Det torde dock vara antagligt, att Polen i det nya
avtalet — som visserligen även det är riktat mot öster — icke iklätt
sig lika viltgående garantier som i 1921 års försvarsallians.
Polens allmänna besvikelse och oro över sitt internationella läge
är ett obestridligt faktum och kan möjligen leda till nya oväntade
kombinationer i Öst-Europas redan förut högst labila jämviktspolitik.
Pilsudskis diktatorsaktion är ett av orostecknen.
Den engelska storstrejken blev, sedan den pågått
i 8 dagar, avblåst för att möjliggöra nya
förhandlingar i kolkonflikten. Den officiella strejkledningen avvisade hela
tiden med harm alla påståenden om att här skulle vara fråga om något
annat än en vanlig ekonomisk kraftmätning, men lika bestämt
förklarade regeringens representanter, att strejkvapnet var riktat mot
samhället och att nya förhandlingar i den ursprungliga konflikten, om
kolgruvarbetarnas löner och arbetsvillkor, ej voro tänkbara, innan
storstrejken avblåsts. Mycket i detta strejkläge erinrar den svenske
iakttagaren om storstrejken i Sverige 1909, fastän givetvis i England
dimensionerna äro vida större och inställandet av tidningspressens
verksamhet där för den utomstående ytterligt försvårat alla försök
att från dag till dag bilda sig en klar föreställning om situationen.
Några torra anteckningar om den ödesdigra kampens utbrott och
utgångsläge torde dock i sin mån kunna bidraga att underlätta
omdömet om jättestrejkens verkliga karaktär.
Som bekant är konflikten inom kolindustrien av gammalt datum
och höll redan i fjol somras på att utbryta i öppen strid av samma
art som den nu pågående storstrejken. Regeringen vann då en
Pyrr-husseger för samhällslugnet genom att taga initiativet till ett dyrköpt
vapenstillestånd. En rikligt tilltagen statssubvention åt kolindustrien
tillgreps för att täcka skillnaden mellan de högsta lönebelopp, som
gruvägarna ansågo sig kunna medge, och de lägsta, som gruvarbetarna
förklarade sig kunna nöja sig med. Å ömse håll var man ense om
Kring den engelska
storstrejken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
