Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kring regeringskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 KRING REGERINGSKRISEN
av statsfinansiella hänsyn, men han tillmötesgick därmed också
de pacifistiska och även rent försvarsnihilistiska stämningarna
hos den frikyrkliga menighet, som utgör kärnan av hans
parti. Dessa kretsar äro dock inga radikaler, då det gäller
socialekonomiska frågor. Här stå de till höger om de
ny-liberala och ha ingenting till övers för vare sig socialismen
eller fackföreningsrörelsen. Vänsterblockregeringen av 1917.
som åstadkom skattestreckets slopande och arbetstidslagarnas
genomförande, mötte det starkaste motståndet hos just denna
del av det gamla liberala partiet och torde i lika hög grad
som förbudsfrågan ha föranlett partiets sprängning 1923 samt
Nils Edens avpolletering ur den aktiva politiken.
Det stod därför från början klart, att den Sandlerska
regeringen skulle få det ganska svårt att i fortsättningen
stödja sig på de folkfrisinnade. Då det gällde att trygga den
nya försvarsordningen eller 1918 års rösträttsbestämmelser
och åttatimmårslagen, för vilka de folkfrisinnade ännu så
länge känna sig medansvariga, kunde den gamla vänstern
hålla ihop i negativt syfte. Men för nya positiva uppgifter
låg saken annorlunda till. Den Sandlerska regeringen skulle
naturligtvis tillsvidare kunna ha skjutit reformerna åt sidan,
varmed också land och folk efter de sista femton årens
förnyelsejäkt varit bäst betjänta. Under den förutsättningen
hade regeringen kunnat undgå nederlag i riksdagen. Men
nu föll regeringen för sin socialministers frestelse att spela
reformator i stor stil, vartill han saknade både sakliga och
personliga förutsättningar. De vid årets riksdag jämmerligt
förolyckade propositionerna beträffande
socialförsäkringsfrågorna och arbetstidslagarna förrådde, att herr Möller var en
främling såväl för socialpolitik som för statsförvaltning. Fastän
de ursprungliga departementalutkasten beträffande
olycksfalls-och sjukförsäkringsfrågorna underkänts av majoriteten i på
hösten 1925 tillkallade s. k. parlamentariska
granskningsnämnder— en ny upplaga av de gamla kommittéerna, ehuru
mera kortlivade —, framlades de ändå, nödtorftigt omstuvade,
som propositioner, vilka rönte enahanda öde i riksdagen som
förut i granskningsnämnderna. Det största fiaskot drabbade
det mångomskrutna förslaget om arbetslöshetsförsäkring, vilket
var till den grad myntat på landsorganisationens önskemål,
att det efter kraftig kritik först från en parlamentarisk kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
