Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nationernas förbund och minoritetsskyddet. Av Fredrik Johannesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 FREDRIK JOHANNESSON
individuella ansvar. Tjeckoslovakien instämde. Den 5 september
1923 fastställde rådet den nu gällande proceduren. Till villkoren
för petitionernas mottagande fogades även det, att petitionerna
icke skola återupptaga en nyligen avgjord sak. På begäran av
den intresserade staten kan rådets president medgiva förlängning
av fristen för bemötande av klagomål. Petitionerna skola
hädanefter delgivas endast rådsmedlemmar, såvida icke vederbörande
stat begär eller rådet beslutar annorlunda. Men
tremannakom-mitténs granskningsrätt lämnades orubbad. — Genom beslut 1925
har rådet fastslagit den praxis, som redan förut tillämpats, att
till medlem av tremannakommittén icke bör utses ombud för
den intresserade staten eller för makt, som gränsar till denna,
eller för stat, varest majoriteten av befolkningen tillhör samma
folkslag som vederbörande minoritet.
Hur ha då dessa bestämmelser om minoritetsskydd verkat?
Från olika håll höjas verop över det förtryck, som kommer
minoriteterna till del. I tal och skrift, på lokala möten och
internationella konferenser — såsom av Interparlamentariska
unionen och Folkförbundsföreningarnas union — söka
minoriteterna med beundransvärd energi fästa uppmärksamheten på sin
utan tvivel allt annat än tillfredsställande belägenhet. Å andra
sidan söka regeringarna och andra representanter för
majoriteterna med liknande styrka förklara, att allting är i bästa
ordning eller att, om tilläventyrs något brister, detta beror på
minoriteternas illojala uppträdande. Minoritetsproblemet inom de
länder, t. ex. Italien, som icke inbegripits under folkförbundets
kontroll, måste i detta sammanhang lämnas därhän. Från såväl
majoriteter som minoriteter i andra länder riktas anklagelser
jämväl mot Nationernas Förbund — de förra anklaga för
övergrepp, de senare för underlåtenhetssynder. Framställningen har
redan lämnat några exempel på majoriteternas, d. v. s. regeringarnas
klagomål. Gentemot dem bör framhållas såsom säkert, att
rådet i avseende på minoritetskontrollen icke överskridit sin
befogenhet.
Huvudangreppet kommer från minoriteterna. De hänvisa till
att minoritetsavtalen i sig själva äro alltför begränsade och att
de föreskrifter, de likväl innehålla, icke med tillräcklig kraft
hävdas av rådet. Frågan om längre gående minoritetstraktater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
