Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nationernas förbund och minoritetsskyddet. Av Fredrik Johannesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND OCH MINORITETSSKYDDET 297
har man framhållit önskvärdheten av att de stora
minoritetstraktaterna kompletteras med särskilda avtal mellan stater, som
erhållit minoriteter från varandra. Redan 1920 ingingos sådana
mellan Tjeckoslovakien och Österrike samt mellan Tjeckoslovakien
och Polen, och 1924 avslöt Tyska riket en konvention med Polen
angående förvärv av statsborgarskap. Vidare riktade
förbundsförsamlingen 1922 en anbefallning till rådets medlemmar att i
fall av meningsskiljaktighet med vederbörande regering angående
rättsliga eller faktiska frågor beträffande minoritetstraktaternas
bestämmelser utan dröjsmål hänskjuta frågan till den fasta
mellan-folkliga domstolens avgörande — ehuruväl samtidigt underströks,
att även andra i förbundsakten föreskrivna former för tvistens
biläggande kunde komma till användning. Dessutom har man
tänkt sig att inom de olika staterna få till stånd
förlikningskommissioner, sammansatta av lika antal representanter för
majoriteten och minoriteten. Alla dessa vägar, och särskilt anlitandet
av domstolen och dess obestridliga auktoritet, synas framkomliga
och fördelaktiga.
Detsamma kan däremot knappast sägas angående de yrkanden,
som framställts om att utsträcka förbundets minoritetsgaranti
till ännu flera stater. Församlingen har nöjt sig med en
rekommendation 1922, att alla de stater, som icke äro bundna av
juridiska förpliktelser i ämnet, likväl måtte behandla sina
minoriteter med samma grad av rättvisa och fördragsamhet, som
fordras av traktaterna, och därom torde icke annat än gott vara
att säga, men Litauen väckte vid församlingen 1925 förslag
angående en formlig universell minoritetskonvention, vilket förslag
dock återtogs. Oavsett att minoritetskontroll dock alltid innebär
ett ingrepp i staternas suveränitet och följaktligen icke bör tillhöra
regeln utan undantagen, så länge Folkförbundet är en
sammanslutning av suveräna stater, så måste man ovillkorligen säga sig,
att förbundet har all möda att manövrera sina nuvarande
uppgifter i fråga om minoritetsskyddet och att man gjorde
minoriteterna i östra och centrala Europa den största otjänst, om man
sökte binda förbundet vid nya uppgifter, som sannolikt måste
misslyckas och som därigenom utan tvivel skulle undergräva
förbundets auktoritet inom jämväl det verksamhetsområde, som
nu gällande minoritetstraktater utstaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
