Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pingstväckelsen och Sveriges religiösa folkrörelser. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGSTVÄGKELSEN OCH SVERIGES RELIGIÖSA FOLKRÖRELSER 299
Dess gärning inom hemlandets samhällsliv var bevarande såväl som
utvecklande. Den grep nationen på tröskeln till den största av alla
revolutioner — den industriella. I dag går det över människors
förmåga att beräkna, hur Englands historia under perioden 1760
—1840 skulle ha tett sig förutan denna andliga revolution, som
Wesley och hans medhjälpare åvägabragte. Vi kunna dock med
största sannolikhet göra gällande, att denna historia skulle ha
varit väsentligt mera fylld av vittnesbörd om och skildringar
av elände och människoförsämring, sinnenas förvildning inom
skilda sociallager, förtärande bitterhet och förstörande strider.
Det är möjligt, att samma väckelserörelse i viss utsträckning
hejdade gnistorna från den politiska branden på andra sidan
kanalen att här och var å dessa öar slå ut i lågor. Men
samtidigt åstadkom den en svedjning av stora vidder utav politisk
och social vildmark. Den gav moralisk uppryckning, nya
intressen och nya ideal åt massor, som nu lärde förstå sitt och
sina likars värde. Genom predikningar, gruppmöten och
söndagsskolor utvecklade den en folkfostran av allmänt
medborgerlig art. Den dämpade i någon mån övermodet, hårdheten och
snikenheten inom fabrikörsklassen, till vilken under
metodis-mens och andra frikyrkorörelsers hägn flockar av unga män
och kvinnor stego upp ur det egentliga arbetarståndet.
Metodistkyrkans traditioner i vårt land sakna ingalunda all
glans. Dess första och ett av dess största namn är Samuel
Owen: hans pionjärverk inom svenskt ångmaskins- och
ångbåtsväsen är allom bekant. Joseph Rayner Stephens’ roll som
metodistmissionär i Sverige var kortvarig (1826—29); och —
åtminstone omedelbart sett — var den föga betydande. Den
verksamhet, han sedermera utövade som chartistledare hemma i
England, kommer oss föga vid, hur bemärkt rum den än intar
i samma rörelses färgrika saga. Och att han hos sin broder
runforskaren väckte intresset för Sverige och Skandinavien, hör
närmast till den trängre personhistorien. Men så mycket djupare
spår satte George Scott efter sig — en väntad akademisk
avhandling kommer för visso att låta oss veta, i vilken grad de
religiösa angelägenheternas och fejdernas vågor här sjödo och
fräste kring den mannen. Han verkade hos oss under ett skede,
vilket Geijer karaktäriserade såsom lidande av »på en gång ett
alltför mäktigt och ett alltför kaotiskt närvarande». Han predikade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
