Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Pingstväckelsen och Sveriges religiösa folkrörelser. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGSTVÄGKELSEN OCH SVERIGES RELIGIÖSA FOLKRÖRELSER 309
Salvationismen var något för svensken att känna sig livad av.
Den gick långt utanför det passande, det regelrätta och ordinära.
Det var en vildbasare som religiös rörelsetyp. Därför var den
också i släkt med svensken, när han slår sig lös. »Hela salen
var full av karlar, som sutto och vände ryggen till
plattformen. De drogo av sig sina strumpor och skor och tvättade
fötterna med saliven. Se’n började de bolla med skorna». Det
är en realistisk bild, som dr Petri meddelar från ett av fröken
Ouchterlonys tidiga möten; det hölls, närmare talat, ute i
Majorna i Göteborg. Hur det än förlöpte, så slutade det visst med
att åtminstone en buse vart frälst. De blevo sådana i
mång-hundratal. Och frälsta blevo inte endast busar, utan även
borgare och bönder, kanske till och med baroner! Frälsningsarmén
utförde ett storverk. I samma mån det svenska samhället
genom skilda, samverkande faktorer befriats från den bottensats,
som det tydligen höll på att få under 1880- och 90-talen, torde
denna organisations egenartade uppgifter ha inskränkts.
Med den gestaltning, som vårt ekonomiska, politiska och
religiösa samhällsliv tagit sedan detta sekels inträde, ha säkerligen
betingelserna för hela den frikyrkliga rörelsen förändrats. Den
religiösa känslan — eller vad man med en mångtydig term kallar
den religiösa instinkten — lever dock kvar hos massorna. Men
det förefaller som skulle frikyrkorna icke ha samma förmåga
som förr att ge den näring.
I städerna och industrisamhällena göra vi ofta nog den
iakttagelsen, att arbetarnas religiösa intressen gravitera mot
statskyrkan. I viss utsträckning sammanhänger detta antagligen med
den omständigheten, att storindustriens arbetsförhållanden liksom
breda folklagers ekonomiska och politiska åskådningar i
allmänhet leda bort från individualismen. Och frikyrkornas väsen är
utpräglat individualistiskt. Statskyrkan vinner. Mitt i all
demokratisering och utjämning härskar inom de djupa leden ett
behov av högtidlighet, ett begär att få dyrka en gammal
ärevördig institution. Statskyrkan imponerar. För hennes präster
hysa arbetarna förtroende och framför allt respekt. De äro
akademiker. Och det gives ingenting som en nutida svensk arbetare
av vanlig socialistisk stöpning sätter högre än akademisk
bildning. Börd är bosch. Rikedom är i hans ögon — om inte stöld
— så dock resultat av utsugning. Men en universitetsexamen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
