Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
EMIL LANGLET
Tyskland har fått sina järnmalmstillgångar minskade med
64 % och från att ha varit Europas järnrikaste stat förvisats till
en plats i andra planet, i samma kategori som England, Sverige
och Ryssland. Frankrike har däremot fått sina
järnmalmstillgångar ökade med 2/3 och disponerar nu, tillsammans med
Belgien och Luxemburg, över 40 % av Europas sammanlagda
järntillgångar.
I fråga om kol ha krigets resultat blivit likartade. Frankrike
erhöll väl icke så mycket — Lothringens kolfält omfattade blott
en mycket obetydlig del av Tyska rikets kolförråd — och även
om den därmed sammanhörande kolbassängen i Saar permanent
skulle stanna i franska händer, något som ju ej synes alldeles
osannolikt, så innebär detta dock icke någon större förskjutning
i fråga om fördelningen av koltillgångarna mellan dessa bägge
länder. Det viktigaste momentet var här i stället, att
Oberschlesien tilldelades Polen, varigenom Tyskland kom att förlora
det ena av sina båda stora kolförande områden — det andra är
som bekant det westfaliska — och därmed ungefär hälften av
sina koltillgångar. Hegemonin över Europas kolresurser har
sålunda kommit att undergå följande förskjutning1:
1913 1923
milliarder ton % milliarder ton %
Tyskland ............... 423 53.9 235 28.9
Polen ..................... — — 208 25.6
England ................ 190 25.5 190 23.2
Europ. Ryssland ...... 60 7.6 57 7.0 l
j Frankrike ...............j 18 2.3 31 3.8 j
Belgien .................. 11 1.4 11 1.4
Europa.................. 784 100.0 813 100.o
Emellertid bör beaktas, att vid jämförelser av den art som
de här gjorda det rör sig om så ofantliga kvantiteter, att det
— framför allt beträffande kol, i mindre grad beträffande järn —
med en produktion av den nuvarandes storlek icke kan vara tal
om att slutligt utnyttja tillgångarna inom en överskådlig framtid.
1 Tabellen för år 1913 är sammanställd på grundvalen av uppgifter i The
Goal Resources of the World, den för år 1925 enligt Dipl.-Ing. Menge: Die
Kraftquellen Europas, i Frankfurter Zeitungs: Die Volkswirtschaft Europas 1925/26.
Även den senare är i grunden baserad på nyssnämnda arbete, men tager
därjämte även hänsyn till en del nyare undersökningar, framlagda på
världskraft-kongressen i London 1924 — såsom synes avvika dock slutsiffrorna endast
obetydligt från varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
