Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RÅVARORNA 317
Med en årlig kolbrytning av till och med dubbla den nuvarandes
storlek skulle Tysklands nu återstående kolförråd förslå för
åtminstone 1,000 år framåt. Och innan dess kan ju mycket hända,
som förändrar dagens fördelning av naturtillgångarna.
En med hänsyn till det aktuella läget sannolikt riktigare bild
av de förskjutningar i fråga om råvaruresurserna, som
världskrigets utgång medfört, får man därför genom att betrakta
produktionssiffrorna från tiden närmast före krigsutbrottet. Det
visar sig därvid, att förändringen i fråga om järn varit ändå
ogynnsammare för Tyskland, beträffande kol däremot icke fullt
så ogynnsam, som om man utgår från tillgångarnas storlek.
Tysklands produktion av järnmalm uppgick 1913 till 28.6 mill.
ton, och därav härrörde praktiskt taget 3A (21.3 mill. ton) från
de områden, som sedermera avträddes till segermakterna. Av
kolproduktionen förlorades däremot endast omkring 1/4. Av 190
milj. tons kolproduktion år 1913 föllo nämligen 49,3 mill. på de
områden, som förlorades efter kriget.
Naturligtvis ledde dessa förluster icke omedelbart till en
motsvarande vinst för segerländernas näringsliv, emedan de
inneburo sönderslitandet av en högt utvecklad och utomordentligt
välorganiserad folkhushållningsenhet. Från Rhenlandet och
Westfalen hade kol och koks sänts till Luxemburg och Lothringen,
och samma tåg, som hade fört dit bränslet, hade tagit järnmalm,
tackjärn eller halvfabrikat tillbaka för vidare förädling. Sålunda
hade en smidig industriell organisation med utomordentligt väl
genomförd arbetsfördelning utvecklats på bägge sidorna om Rhen,
och något liknande hade också framvuxit i Schlesien. Givetvis
har splittringen av dessa ekonomiska enheter — som hörde till
de viktigaste faktorerna i Europas näringsliv — icke kunnat
undgå att få ogynnsamma konsekvenser för världsdelens
ekonomiska liv i dess helhet.
Vid sidan av den omfattande förskjutningen av herraväldet
över Europas kol- och järntillgångar ledde världskrigets
territoriella följder även i fråga om några andra viktiga råvaror till
likartade resultat.
Som belöning för sin insats i kriget erhöll sålunda Belgien de
preussiska kretsarna Eupen och Malmédy. Etnografiska skäl
till de belgiska anspråken på detta obetydliga område — det
omfattar blott 1,000 kv. km. med 65,000 innevånare — torde
vara svåra att uppleta: icke mindre än 83 % av befolkningen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
