Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RÅVARORNA 319
tiden före kriget — en given följd av styckningen av enhetliga
och välorganiserade industriella organisationer.
Även i ett annat avseende ledde världskrigets följder för
Tyskland till förskjutningar ifråga om makten över en viktig
råvarumark-nad, nämligen för kali. Som bekant innehade Tyskland före
världskriget ett mycket effektivt upprätthållet världsmonopol på
denna marknad. Bortsett från de tämligen begränsade
förekomsterna av kalisalter i Galizien, vilka endast i mycket ringa
utsträckning hade exploaterats, och en del fullständigt
obearbetade fyndigheter i andra länder, förfogade Tyskland över de enda
större kalisaltlagren i världen och var den enda producenten av
någon som helst betydelse.
Nästan hela Tysklands produktion av kalisalter härrörde under
tiden före kriget från de bekanta väldiga fyndigheterna i mellersta
delarna av landet (Stassfurt m. fl.), vilka tillsammans beräknas
innehålla omkring 2 milliarder ton kali. Någon tid före
krigsutbrottet hade man emellertid påträffat lager av stor rikedom och
betydande utsträckning även i Elsass. Dessa befunnos till sin
omfattning väl icke vara jämförbara med de tidigare exploaterade
— förråden uppskattades till cirka 275 millioner ton — men erbjödo
i stället andra fördelar. Kalihalten hos salterna var högre, och
dessa påträffades i horisontella lager, lättare att bryta än de
äldre förekomsternas. Icke desto mindre fann det tyska
kalisyndikatet det ej lämpligt att upptaga bearbetning i större skala
av de nyupptäckta fyndigheterna — vad man hade i gång
förslog ju vid de mycket höga monopolprisen mer än väl till att
täcka världsmarknadens efterfrågan — och år 1913 härrörde
blott 5 % av den tyska kaliproduktionen från förekomsterna i
Elsass (58,000 ton av 1,100,000).
Även här kom världskrigets utgång att omgestalta läget. Så
snart dessa fyndigheter kommit i franska händer, sattes med den
franska statsmaktens energiska och kraftiga stöd •— i form av
betydande subventioner m. m. — en intensiv exploatering i stor
skala i gång. Detta ledde inom kort till att det tyska
monopolet på världsmarknaden nedbröts — givetvis under ett för
båda parter kostsamt priskrig. Följden blev snart den
ofrånkomliga: återställande av världsmonopolet under fransk-tyskt
samarbete genom Parisöverenskommelsen av april 1925. Denna
garanterar de bägge producenterna en oinskränkt hemmamarknad
(resp. Tyskland samt Frankrike med kolonier, protektorat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
