Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kampen om råvarorna. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RÅVARORNA 321
kommit att dragas just omedelbart öster om Idria. Därtill
saknas varje som helst förnuftigt skäl utom det rent ekonomiska
intresset — och till på köpet endast ett teoretiskt sådant.
Gränsens dragning efter denna linje var icke av något strategiskt
värde alls för Italien — ur militärpolitisk synpunkt kunde den
lika gärna ha dragits ett stycke längre västerut; det fanns icke
heller något historiskt eller etnografiskt skäl — befolkningen i
Idria och trakten däromkring och långt väster- och söderut är
oblandat rent slovenisk. Jå t. o. m. i Triest utgöra slovenerna
ju icke mindre än runt Vs av befolkningen. Det kan slutligen
tilläggas, att i gruvorna som företag italienskt kapital icke i den
ringaste utsträckning var intresserat. Efter de principer, som
skulle gälla för fredssluten, borde Idria ha tilldelats Jugoslavien.
Men Italiens röst vägde tyngre vid rådsborden än den unga
nybildade serbo-kroato-sloveniska statens, och Idria blev italienskt,
för att Italien därigenom skulle erhålla möjligheten till kontroll
över mer än hälften av världens kvicksilverproduktion och
bli den utslagsgivande faktorn på världsmarknaden.
Under tiden före krigsutbrottet hade Spanien varit den största
kvicksilverproducenten i världen och lämnat runt y3 av
världsproduktionen, medan Italien följde närmast med en V4 och slutligen
1/5 föll på Österrike genom gruvorna vid Idria. Framemot
världskrigets utbrott hade emellertid den spanska andelen — som
kontrollerades av Rothschilds i London — börjat minskas och
Italien kommit att intaga ledarställningen. Genom förvärvet av
Idria skulle Italien komma att bli den ojämförligt största
kvicksilverproducenten, få möjlighet att behärska marknaden och
erhålla ett visserligen icke betydande, men kanske dock lukrativt
monopol. Det egendomliga är dock, alt vinsterna härav
säkerligen icke komma att falla på italienska händer. Då Rothschilds
sågo sina spanska gruvor förlora i betydelse, skyndade de under
kriget att skaffa sig kontrollen över de italienska och
sedermera även över Idria, varigenom de kommit att erhålla ett
mycket väl säkerställt monopol, såsom framgår av nedanstående
siffror:
Kvicksilverproduktion 1914 1923
Italien.................................... 1,075 ton 28% 1,660 ton 52%
Spanien ................................. 950 » 25% 1,140 » 35%
Österrike .............................. 880 » 23 % — —
Världsprodaktionen............... 3,775 » 700% 3,220 » 700%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
