Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Tsarväldets sammanstörtande. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 329
manstörtande. Den påvisar, att de grundläggande faktorerna vid
bedömandet av Rysslands samhällsförhållanden voro jordbrukets
dominerande ställning, dess låga nivå samt den enorma folkökningen. Från
dessa faktorer härleder sig kravet på ökat jordutrymme åt
bondebefolkningen. Eller med andra ord, man har att söka
huvudanledningen till revolutionen i »den agrariska nöden».
I uppsatsen anföras de ord, med vilka tysken Rudolf Martin år 1906
inleder sitt betydande verk »Die Zukunft Russlands», nämligen, »att det
tyska jordbrukets och den ryske bondens utveckling under de
närmaste årtiondena är den viktigaste frågan för hela jordklotets
militära, politiska och ekonomiska utveckling». Som en nödvändig
konsekvens siar Martin om resning av en över 100 miljoners bondebefolkning
och gör gällande att denna revolution måste bli långvarig och först
upphöra, när jämvikt vunnits mellan folkmängdens tillväxt och
jordbrukets ökade produktivitet. Men allting är föränderligt.
I prof. Stjernbergs essay erinras om att, efter utgivandet av
Martins arbete, kom till stånd den i stora mått anlagda reform, som
syntes vara ägnad att jäva Martins förutsägelser om en rysk
revolution, nämligen den agrarreform, som var ett verk av Stolypin. I
motsats till Wittes ekonomiska reformer, som i huvudsak syftade att
skaffa det växande befolkningsöverskottet bröd i en rysk storindustri,
delade Stolypin Martins uppfattning om agrarproblemets centrala
ställning. Låt vara att goda verkningar härav uppnåddes; reformen var
ej förverkligad, då världskriget utbröt, som omintetgjorde verket.
Belysande är vad professor Stjernberg omnämner, att när de ryska
härarna satte sig i rörelse vid världskrigets utbrott förkunnades såväl
offentligt som enskilt målet vara att skaffa den ryska bonden mera
jord. Så var alliansen färdig mellan å ena sidan den reaktionära
chauvinismen och å andra sidan den proletära bondebefolkningen —
Hjärnes profetia.
När man läst den sakrika studien, har man svårt att att frigöra
sig från några reflexioner. Och def är, hur relativt litet man i modern
europeisk politik räknar med det för vår världsdel till slut avgörande
problemet — Ryssland, stärkt med asiatiska krafter. Där ligga de
verkliga aktuella farorna för freden. Det existerar något av blond
naivitet över västdemokratiernas sätt att för närvarande tro sig reglera
stora internationella spörsmål. Det hör till det moderna förflackade
politiska systemet att lita till och tro på formlers magiska inverkan.
Hur litet har till exempel den moderna fredsrörelsen förstått de krafter,
som föranleda krig, och de medel, som erfordras för upprätthållande
av fred! Som ett uttryck för denna moderna förflackning står givetvis
Nationernas Förbund i sin egenskap av fredsgarant med dess på mycket
svaga psykologiska grunder uppbyggda system. Man tror sig genom
vissa mer eller mindre hållbara »sanktioner» kunna få bukt med
freds-störaren. Men man räknar icke med att krig i våra dagar komma till
stånd på grund av rasmotsättningar, ett lands expansionsintressen att
bereda plats för en överbefolkning och djupgående motsättningar mellan
nationer. Förutom Ryssland erbjuder för övrigt den världskonflikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
