Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - Demosthenes och Clémenceau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 339
nas däremot ännu till den aktiva armén, men så tillhör han ju
också en vida yngre årsklass än krigskabinettens veteraner. Även
i Frankrike är det många som gått och andra som kommit frivilligt
eller ofrivilligt, allt efter omständigheterna. Briand, den outtröttlige
kämpen, håller sig alltjämt bland stormtrupperna i främsta linjen,
under det mer än en bland hans kolleger befunnits vara, för att
begagna ett gängse franskt uttryck, »mur pour la Société des Nations»
och som en följd härav vidarebefordrats till en välavlönad sinekur
i någon av folkförbundets otaliga kommissioner. Ekonomiskt sett
är den sistnämnda metoden avgjort fördelaktig, åtminstone för en
stat med Frankrikes dåliga finanser: det blir på detta sätt de i
förbundet deltagande staterna som få betala de franska krigspolitikernas
nationalbelöningar.
En fransk statsman finnes emellertid, som under senare år helt
och hållet glidit över i skuggan, ehuru säkerligen ingen varit mera
obenägen än han att säga det stora spelet om makten definitivt
farväl: Georges Glémenceau. Det ser nästan ut som om man i
Frankrike avsiktligt velat glömma hans insats i krigsårens politik, helst
under senare tid, då hans gamle motståndare Caillaux på nytt gjort
sitt inträde i Frankrikes offentliga liv. Officiella utmärkelser har
Glémenceau visserligen icke behövt sakna. Franska akademien har
emottagit honom i sin exklusiva krets, och enligt samstämmigt beslut
av senat och deputeradekammare har i alla Frankrikes mairier
uppsatts en tavla med inskriptionen: »Medborgaren Georges Clémenceau
har gjort sig väl förtjänt om fäderneslandet». Men hur höga
utmärkelser som än kommit honom till godo har detta säkerligen dock ej
kunnat uppväga hans harm över den knappast ens dolda
tillfredsställelse som man inom oppositionen ådagalade, när han som
presidentkandidat i januari 1920 besegrades av den elegante och
förbindlige Deschanel. Som man kanske erinrar sig använde han sin
ofrivilliga ledighet till en indisk resa, varvid han även vid ett par
tillfällen av infödda härskare blev inbjuden på tigerjakt, något som mycket
roade pressen, vilken ej försummade att erinra om hans i ett halvt
sekels parlamentariska strider förvärvade vedernamn »le tigre».
Antagligen var det hans hopp att vid återvändandet från Indien få
tillfälle att på nytt upptaga sin gamla verksamhet som
minister-störtare, fastän han ju ovedersägligen har hunnit den ålder, då de
flesta anse tiden inne att draga sig tillbaka (han är född år 1841 och
sålunda sex år äldre än Hindenburg). Men säkerligen kan på honom
i fullaste utsträckning tillämpas de ord, med vilka hans yngre kollega
Louis Barthou avslutar sin spirituella lilla studie över den moderna
tidens franska statsmän: »II n’y a pas de retraite pour le politique.
Le »lasciate ogni speranza» n’existe pas pour lui. Le politique
es-pére toujours». Emellertid, om han nu hyst några förhoppningar
om att åter få intaga sin gamla plats i sitt lands politik så visade
sig dessa vara fåfänga. Den officiella beundran man ägnade honom
kunde icke dölja det faktum att man innerst kände sig tämligen
belåten över att ha honom satt ur spelet. Man lancerade mot honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
