Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - Brasilien, Spanien och Folkförbundsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 345
var de båda sträva grundsatserna orn att utpressning ej skulle
belönas och att rådet ej skulle göras så talrikt, att dess
förhandlingsformer bleve tungrodda. Det svenska ombudet knorrade en smula
över dessa grundsatsers eliminerande, men ställde dock sin stats
anslutning i utsikt, och någon pressopposition i hemlandet avhördes
ej mot denna begynnande reträtt från en i längden förmodligen
ohållbar position.
Det förefaller, som om man hoppats vid rådets juni-möte få Cecils
här ovan skisserade kompromissplan godtagen, i vilket fall
kommissionen skulle ha samlats den 28 juni för att stillsamt begrava
planerna på upprättande av även rättsligen permanenta nya rådsplatser.
Hystes sådana förhoppningar, så ha de nu gäckats genom Brasiliens
och Spaniens envishet, och hela frågan har än en gång uppskjutits
antingen till ett nytt kommissionssammanträde i augusti eller till
fortsatta direkta rådsförhandlingar dagarna före
septemberförsamlingens öppnande. I ett mycket viktigt avseende har emellertid
situationen glädjande klarnat: de sista hindren för Tysklands inträde i
förbundet och rådet tyckas nu vara definitivt undanröjda.
Tysklands väg till den fasta rådsplats, som hela tiden varit en
förutsättning för dess inträde i förbundet, blockeras ej längre av något
brasilianskt veto.
Vid rådssammanträdet den 20 juni frambar brasilianska
rådsombudet Mello Franco sin regerings förklaring. Den upprepade de från
marsmötet kända kraven. När kommissionen underlåtit att upptaga
dem till slutprövning och denna underlåtenhet tycktes motsvara
rådets egen mening, så drog sig Brasilien tillbaka från rådet. I ett
senare anlänt budskap från Brasiliens president anslogs en skarpare
ton. Där bebådades dess utträde ur en sammanslutning, som
stormakterna vore i färd med att förvandla till »ett nästan helt och
hållet europeiskt och i alla händelser icke amerikanskt förbund».
De stolta gesterna förmå ej dölja utträdets verkliga orsaker.
Utpressningsförsöket i mars hade misslyckats och kunde ej upprepas i
samma form i september utan att även den tillfälliga rådsplatsen
allvarligt riskerades. Nationernas förbund har goda skäl att taga
Brasiliens utträdesanmälan lugnt, så länge den ej hotar att bli signal
till allmän sydamerikansk flykt från Geneve. Brasilien med sin
portugisiska kultur kan svårligen sägas representera det spansktalande
Amerika, vilket tvärtom med Argentina och Chile skulle bli ganska
anständigt företrätt i rådet.
Allvarligare är risken att förlora Spanien som förbundsmedlem, ty
en stor europeisk stats utträde måste alltid anses som ett ledsamt
prejudikat, och dessutom skulle en genomförd kritisk hållning från
Spaniens sida kunna tänkas väl så mycket som Brasiliens sortie
undergräva förbundets ställning i det fordom spanska Amerika.
Spanien inledde sin nya aktion med en elegant tillmötesgående
gest. Tjänstförrättande rådsombudet Quer-Boulé (den till Geneve
väntade rådsveteranen Quinones de Leon hade i stället ostentativt kallats
till rådplägning med sin regering i Madrid) meddelade nämligen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
