Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Adolf Törneros’ brev. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF TÖRNEROS’ BREV
AV BIBLIOTEKSAMANUENSEN NILS AFZELIUS
På ett ställe i sina reseminnen berättar Nicander en
förtjusande liten anekdot från samvaron med sin vän Törneros
hösten 1824, som bättre än långa utläggningar ger en
föreställning om romantiskt känsloliv. En gravyr i någon tysk
almanack, föreställande en gotisk kyrka med långa, ornerade fönster,
omgivna av ett vackert lövverk, hade intagit Nicander, så att
han »ej utan en oförklarlig inre rörelse» kunde betrakta den. »Jag
visade bilden för Spinarosa», fortsätter han, »hvilken jag då
dagligen såg hos mig, och han erfor samma intryck. Ett af våra
nöjen under flera veckors tid bestod deri, att han, efter den
intagna tarfliga måltiden, satte sig till klaveret, slog upp den lilla
Taschenbuchen, nemligen det blad, der det kära Templet stod,
med underskrift: ’Tempelherrenhof zu. . .’ lade den framför sig
på notställaren som en notbok, och med blicken på den lilla,
romantiska landskapsbiten, lät fingrarna löpa på tangenterna och
skapa sköna musikaliska phantasier. Jag stod bredvid och hörde
och såg och njöt; och så kunde vi vara länge och väl
sysselsatta». Det är en utmärkt illustration till den äktromanliska
satsen om sinnesintryckens enhet och på sitt enkla vis en
varning för att avfärda den som en skrivbordsfantasi.
Hos Törneros själv möter man överallt sådana scener och
stämningar — blott utförda med en oändligt känsligare hand.
Ingen av våra romantiker utom Almquist har som han skildrat
romantikens vardag. Herr Hugos och Richard Furumos röster
nå oss underligt avlägsna och dämpade från Jaktslottets far
ni-ente, och vi ha svårt att föreställa oss den tid som talade med
deras tunga. Hos Atterbom är det helgstilla, junivarm söndag
med kallande kyrkklockor och högvälvd sommarhimmel. I
Stagnelius’ midnattsgrubbel ljuder blott sällan ett eko från vardagens
buller. Vår romantik hade ingen H. C. Andersen. I Malla Silf-
Adolf Törneros’ Brev. Ny reviderad, utökad och illustrerad upplaga. Utgiven
samt försedd med inledning och kommentar av John Landquist. 1—2. Alb.
Bonniers förlag. Stockholm 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
