Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Sågar och bruk i Norrland. Av Bertil Boëthius - En skolhistoria. Av Herman Brulin - Nat. Beckman: Vår skolas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 LITTERATUR
kolsjärnets obetvingliga konkurrenskraft fore lösningen av det fossila
bränslets problem, den ringa kapaciteten hos en trävarumarknad, som
väsentligen kunde tillfredsställas från de lättast tillgängliga
produktionsorterna, och det ofördelaktiga avsättningsläge, vari de
norrländska trävaruproducenterna därigenom voro försatta. När dessa
förutsättningar ändrades, förmådde sekellånga traditioner väl fördröja men
ej förhindra en fullständig omkastning i bruksnäringens hela
struktur och i de tävlande industriernas andel i exploateringen av
skogsviddernas avkastning. Bertil Boethius.
EN SKOLHISTORIA
Omslagstiteln på Nät. Beckmans vackra bidrag till svensk
bildningshistoria: Vår skolas historia kan måhända hos den, som
icke uppmärksammar det fullständigare titelbladets uppgifter,1
framkalla någon undran, vilka »vi» äro. Då det upplyses att boken
tillkommit på uppdrag av Skaradjäknarnas förening, blir det också lätt
att förstå, att skolhistorian på samma gång blir ett stycke
stadshistoria. Skara skola har ju mycket länge varit »en stor skola i en
liten stad», och där så är, bli både skolan och staden otänkbara
utan varandra. Att Skara — frånsett Uppsala — är Sveriges
yppersta stad, är naturligtvis för en Skaradjäkne lika höjt över bevisning,
som att Skara läroverk — utan jämförelse — är Sveriges
förnämligaste skola. Förf. har också såsom motto över sitt verk satt Thorilds
välkända sats: »Den som håller ett tal på vers i Skara, menar
därmed att fröjda icke Stockholm, icke Paris eller Rom, utan Skara».
Det vore emellertid alldeles oriktigt att härur draga den
slutsatsen, att teckningen av »vår skolas» öden blott skulle angå dem, som
haft lyckan att framleva sin ungdom i den lilla staden på
västgötaslätten. Så mycket gemensamt äger Sveriges skolhistoria — de i
boken stundom förekommande parallellerna med Samuel Ödmanns
hågkomster från Växjö vittna bl. a. därom — och även dess
småstadshistoria, att en så ingående, livlig och konkret framställning som
Beckmans bör kunna ge rikt utbyte även ur andra synpunkter än
den lokalpatriotiska.
Det vore för övrigt ett stort misstag att av den kritiske filolog, som
förf. är, vänta sig någon som helst sorts panegyrik. Tvärtom är det
med allt fog som han inledningsvis till korrektiv mot felläsning av
boken åberopar tänkespråket: Var plåga har sitt skri för sig, men
hälsan tiger still — ett ord, som aldrig kan upprepas för ofta i
sedehistoriska framställningar, ty i rättegångsprotokoll,
förmaningsskrivelser, klagoskrifter och dylikt givande forskningsmaterial sätter den
vardagliga pliktuppfyllelsen och den stillsamma framväxten sällan
några påtagliga spår.
I vackra, av pietet präglade ord fastslår förf. den skuld, vari han
1 Skaradjäknarnas förening. Vår skolas historia. I. Tiden till omkring
1800. Enligt uppdrag utarbetad av Nät. Beckman. (Eländers boktr.-a.-b.,
Göteborg 1926. 360 sid. Pr. 12 kr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
