Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 393
nens egna lokaler i blockad, slog alldeles slint. På förslag av
landsorganisationens revisorer beslöt kongressen i stället, att funktionärer,
som valts första gången av kongress, icke vidare skola komma under
omval; entledigande av funktionär skall hädanefter tillkomma
landssekretariatet och representantskapet, varvid en ömsesidig
uppsägningstid av 6 månader skall gälla; funktionär, som anser sig orättvist
uppsagd, skall däremot kunna vädja till kongressen. Man får hoppas,
att denna anglosaxiska modell för fackföreningsfunktionärers
anställningsvillkor skall vinna efterföljd även ute bland fackförbunden, så
att dessa tjänstemäns nesliga och ödesdigra beroende av tillfälliga
och uppagiterade kongressmajoriteter må kunna försvinna. Deras
löner, som tidigare för jämlikhetens skull icke fingo överstiga en
vanlig arbetares inom facket, ha också efterhand förbättrats. Under
sådana förhållanden kan den en gång för tjugo år sedan från de
kretsar denna tidskrift företräder framförda paradoxen, att
fackföreningsbyråkratins betydelse i det moderna samhället samt dess
vanskliga ställning gent emot medlemmarna nästan motiverade dess
statsanställning, icke längre anses aktuell!
Emellertid får man ej av den fackliga »överklassens» sluga
kongressregi draga den slutsatsen, att hela fackföreningsrörelsen håller
på att lyftas upp till ett högre plan. . Ute bland de djupa leden
förspörjas just inga resultat av stigande upplysning och insikt.
Vardagslivet på arbetsmarknaden fortsätter i invanda hjulspår och de
flesta motionerna till kongressen förrådde samma flinthårda
klasskampsdogmatik och samma fanatiska ovilja mot strejkbrytare, som
präglar hela prganisationstaktiken. På de sista åren har också
fackföreningsrörelsen på sina håll övergått till ren arbetsmonopolism, och
de av världsmarknadskonkurrensen oberoende hemmamarknadsyrkena
ha begagnat sitt naturliga övertag gent emot vederbörande
arbetsgivare till ideliga löneuppskruvningar. Dessa övergrepp, som ökat
arbetslösheten på andra håll, särskilt bland ungdomen, som icke kan
komma in i de slutna fackföreningarna, och som belastat
konsumenterna inom sämre betalda yrken, ha till sist lett därhän, att för
första gången vid denna kongress motioner förekommo, där man
från exportarbetarhåll reagerade mot dessa tendenser och krävde
åtgärder för deras stävjande. Men när det gällde att taga ställning till
dessa problem, visade den fackliga ledningen, hur litet den i själva
verket förmår. I landssekretariatets utlåtande över nyssnämnda
motioner ogillades visserligen den slutna fackföreningspolitiken och
dualismen inom lönesystemet, men det stannade vid en platonisk protest.
Längre vågade man icke gå, ty de anklagade fackförbunden, som höra
hemma inom byggnads- och livsmedelsindustrierna, ha aldrig giort
någon hemlighet av att de hellre än att klavbinda sin rörelsefrihet
till förmån för medlemmarna av mindre gynnade yrken, komma att
lämna landsorganisationen. Landssekretariatet och
exportindustrifacken ville å sin sida icke tänka den tanken till slut, att det kanske
till sist finns en solidaritet mellan hemmamarknadens monopolister
och en annan mellan deras offer, ty hur skulle det då gå med den
30. Svensk Tidskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
