Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 DAGENS FRÅGOR
heliga allmänneliga arbetarsolidariteten, på vars klippa de
klassmedvetna grundat sin kyrka ll
Även en annan av de stora aktuella organisationsfrågorna inom
fackföreningsrörelsen har strandat på den skråegoistiska
partikula-rismen. Föregående kongress beslöt nämligen, emot
landssekretariatets sakkunniga råd, att den gradvisa övergång från yrkesförbund till
industriförbund, som länge eftersträvats från de större
organisationernas sida, skulle varit fullbordad till innevarande kongress.
Ledningen utarbetade ett schema för sammanslagningen, men de flesta
liv-dömda fackförbund vägrade i vändningen. Endast i några få fall har
en mera rationell uppdelning kommit till stånd. Sålunda har det
gamla träarbetareförbundet, som är det äldsta, med nr l inom
landsorganisationen, och som med rätta berömmer sig av att ha
avlämnat de relativt flesta av arbetarerörelsens ledareämnen — samma
tävlan som mellan arméns regementen i fråga om generalstabens
rekrytering! — i sämja åtskiljts i ett byggnadsträarbetareförbund och
ett träindustriarbetareförbund, vilka emellertid snart kommit i luven
på varandra om företrädesrätt till vissa träarbeten.
Byggnadsträarbe-tarna vilja ha monopol på allt byggnadsarbete och tolerera därför
icke att snickerifabrikerna sända organiserade träindustriarbelare för
att lägga sista handen vid bostädernas inredning med respektive
fabrikers produkter. Byggnadsträarbetarna ha lika liten lust som de andra
nackstyva och maktberusade byggnadsfacken att enligt
landssekretariatets recept slå sig ihop till ett enda byggnadsarbetareförbund.
Detsamma gäller de olika fackförbunden inom bokindustrin: typografer,
bokbindare och litografer. Det gamla yrkesstolta gjutareförbundet
vill icke heller slukas upp av det stora
metallindustriarbetareförbundet. För att emellertid i någon mån kunna uppträda med enhetlig
front mot gemensamma arbetsgivare, ha förbunden inom sistnämnda
tre industrigrupper ingått s. k. karteller sins emellan, som få anses
utgöra en halv kompromiss med industriförlmndskravet. Kongressen
fick tolerera detta modus vivendi, men anbefallde alltjämt
industriförbundsprincipen, vars definitiva förverkligande nu skulle anstå till
— nästa kongress 1931!
Landssekretariatet loverade eljest försiktigt kring övriga mera
brännande frågor, lyckades få de flesta motioner avslagna och några
yrkanden ställda på framtiden genom utredning enligt beprövat
statligt kommittémönster. Med desto mer begärlighet grep säkert
ledningen möjligheten att åtminstone på en punkt manifestera den
fackliga enhetsfronten. Det gällde en motion av
kommunalarbetareförbundet, som hemställde att för den händelse lag om obligatorisk skiljedom
rörande alla slag av s. k. allmänfarliga arbetsinställelser skulle beslutas
av riksdagens borgerliga majoritet, så borde tillses att en sådan lags
verkningar i största möjliga mån neutraliserades. Kongressen borde
därför enligt kommunalarbetareförbundets mening uttala sig mot en
sådan lagstiftning och uppdraga åt landssekretariatet att igångsätta en
kraftig agitation däremot, samt lämna de förbund, som eventuellt
drabbas av en sådan lag, allt ekonomiskt och moraliskt stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
