Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - De frisinnade vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 397
minskat förtroende har därför icke kunnat rubba den. Den bygger
icke heller på kvalitativa förtjänster; de intellektuellas flykt från
partiet har därför icke heller betytt någonting. Den bygger på de stora
partiernas oförmåga att skapa en parlamentarisk majoritet utan de
frisinnades medverkan. Parlamentarism betyder därför i vårt land
för närvarande ingenting annat än regering på de frisinnades nåd.
Så har det varit och så synes det förbliva några år framåt. De
frisinnade ha haft makten, även då de icke haft regeringsmakten.
Men frisinnets förfall har ofelbart fört med sig ett förfall även för
regeringsmakten. Ty antingen ha regeringarna gjort vad de
frisinnade önskat — eller åtminstone tillåtit — eller också ha de
ingenting gjort. Intetdera har varit ägnat att stärka de svenska
regeringarnas auktoritet, allra minst när det varit allom bekant att den
frisinnade politiken förts fram av regeringar, som helst velat en annan
politik.
Under växande vanskligheter ha emellertid de frisinnade utövat sin
makt. Flykten från partiet har fört många duktiga krafter från
detsamma och gjort det föga skickat att vara den svenska politikens
censor. Ledarens obestridda duglighet och arbetsförmåga kan
knappast fylla de luckor, som partiets intellektuella och politiska
utarmning fört med sig. I viktiga frågor måste partiets — och därmed ofta
riksdagens — ställningstagande bli beroende av hur partiets mindre
profeter ställa sig i utskotten.
Ännu en svårighet har emellertid yppat sig. Då de stora partierna
icke med hjälp av majoritetsvalens nyckfulla utfall kunna förskaffa
sig en majoritet i vår riksdag, måste de söka göra det genom sina
program och sina gärningar. Från bägge hållen närma sig alltså de
stora partierna de politiska centeråskådningarna för att med dessa
som lockbeten vinna den eftertraktade majoriteten. Denna rättning
mittåt har bidragit till att reducera mellanpartierna och har
samtidigt gjort farvattnet för de frisinnades fria operationer allt trängre
och besvärligare. De stora partiernas elasticitet har måhända
understundom blivit hårt belastad, men de ha hållit provet. På
socialdemokratiens vänstra flygel har visserligen självständiga
partibildningar uppstått och bland partiets menige man har helt visst ett
ganska starkt missnöje stundom gjort sig gällande. Partiernas
integritet har emellertid icke allvarligt blivit hotad genom dessa
centri-petala tendenser. Skulle socialdemokratien radikaliseras — och
tecken i den riktningen ha icke saknats — så får det frisinnade
partiet visserligen ett större utrymme för sin manövreringskonst mellan
partierna. Vill det emellertid göra allvar av sina anspråk att vara
ett strängt borgerligt parti, så nödgas det dock i så fall att sätta
rätt snäva gränser för sina utflykter in på socialdemokratiens
övergivna marker.
Den sista regeringskrisen har — skenbart åtminstone — medfört
en väsentlig förändring i det frisinnade partiets ställning. För
första gången sedan Karl Staaffs dagar ha vi fått en regering, till sin
politiska del uteslutande bildad av frisinnade och liberaler. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
