Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - 1926 års handelstraktat med Tyskland. Av Christian Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926 ÅRS HANDELSTRAKTAT MED TYSKLAND 413
Tyskland liksom de flesta andra länder införde nämligen under
kriget en genomgripande statlig reglering av utrikeshandeln. Så
gott som alla varor underkastades import- och exportförbud, och
tullarnas storlek blev till följd härav icke längre avgörande för
varubytet med andra länder. Denna handelspolitik fortfor i
Tyskland att äga bestånd länge efter sedan freden slutits, och
först under år 1925 påbörjades en allmän avveckling av
import-och exportförbuden. Samtidigt beredde man sig på att sluta
nya handelstraktater och tillämpade därvid samma system
som tidigare hade använts för tarifftraktaterna i början av
århundradet. Liksom då förberedde man sig till förhandlingarna
genom inrättandet av en tulltaxa, innehållande ett stort antal
kamptullar. Grundstommen till denna taxa utgjordes av den
äldre generaltariffen, vilken, som förut nämnts, på sin tid hade
uppgjorts i direkt handelspolitiskt syfte. Denna tulltaxa
förstärktes nu ytterligare, i det att några hundratal tullpositioner
höjdes, dels visserligen i syfte att lämna ökat skydd åfe en del
dåligt ställda näringsgrenar, men dels också för att öka
tulltariffens effektivitet såsom bytesmedel vid traktatförhandlingar.
Flera av de sålunda åter införda kamptullarna voro nu liksom
tidigare riktade mot Sverige. Hos oss gällde däremot, bortsett
från höjningen av ett antal finanstullar, 1911 års tulltaxa
tämligen oförändrad, och då denna tulltaxa innehöll alla de
eftergifter, som medgivits Tyskland genom 1911 års traktat,
befann sig Sverige ånyo i ungefär samma situation som före
förhandlingarna år 1905. Mot det handelspolitiskt välrustade
Tyskland kunde man å svensk sida endast uppställa en tulltaxa, som
redan innefattade alla de sänkningar, vilka man 1911 velat
tillerkänna Tyskland, och som dessutom till följd av penningvärdets
fall i sin helhet hade sjunkit under sin ursprungliga nivå.
Inför denna situation hade man å svensk sida att taga
ställning till två frågor. Borde man överhuvud inlåta sig på
tariff-traktatförhandlingar eller kunde man räkna med att Tysklands
nya traktater med andra länder skulle så väsentligt nedbringa
de tyska tullarna, att man för Sveriges del kunde nöja sig med
en allmän mestgynnadnationstraktat? Och vidare: om en
tarifftraktat befunnes erforderlig, måste man då rusta sig till
förhandlingarna med en ny kamptulltaxa efter mönstret av år 1911
och därmed påtaga sig risken att riva upp en hel ny tullstrid
med alla de oberäkneliga följderna härav?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
