Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA KYRKOMÖTEN 429
en rent klerikal, närmare bestämt episkopal organisation, som
sedermera utbildades till det biskopliga kyrkoregementets
förnämsta organ; under rikskyrkans tid undanträngdes den av de
av kejsaren sammankallade ekumeniska synoderna för att
därefter i de medeltida germankyrkornas provinsialsynoder vinna
en ny betydelse. Dessa ställdes väl åter i skuggan av
rikskyrkans, sedermera av påvekyrkans allmänna synoder, men
bevarade på sina håll en ej ringa uppgift ända till medeltidens
slut: detta var fallet exempelvis i England och i Sverige. I
dessa provinsialsynoder deltogo utom biskopar (och abboter)
jämväl representanter för prästerskapet. De voro dock helt
klerikala till sin sammansättning. Deras kompetens sträckte
sig till såväl lagstiftning som jurisdiktion, ehuru de i båda
dessa avseenden allt starkare begränsades av de högre,
allmänkyrkliga instanserna. Men därjämte sågo de som sin uppgift
att gentemot det världsliga samhället hävda kyrkans rätt, främst
skattefriheten.
De moderna evangeliska synodernas andra huvudkälla är den
reformer fa kyrkoförfattning, vars grundritning uppgjordes av
Calvin, men som utfördes och lämpades efter den nationella
frikyrkans behov på den franska reformerta kyrkans första
generalsynod år 1559 (i dess Discipline ecclésiastique). På
engelsk mark vunno den reformerta kyrkoförfattningens
principer sin klassiska utformning i Westminsterförsamlingens Form
of Presbyterial Church-Government. Grundläggande är
här å ena sidan kravet alt kunna ur skriften och den äldsta
kyrkans ordning härleda en normativ kyrkoförfattning med
gudomlig auktoritet, å den andra uppfattningen av kyrkan som
de troendes sammanslutning, i skarp opposition mot varje
hierarkisk ordning. I närmaste sammanhang härmed står
hävdandet av kyrkans fullständiga oberoende av den världsliga
makten, alla församlingars — liksom alla församlingstjänares
— principiella jämlikhet, av de fyra församlingsämbetena som
grundade i den gudomliga ordningen — härigenom fick
lek-mannaelementet, företrätt av de äldste, sin bestämda plats —
och slutligen kravet på en synodal författning, uppbyggd på
presbyteriernas grundval, fortsatt i provinssynoden och avslutad i
nationalsynoden. Då man i denna ordning velat se en medveten
demokratisk grundtanke, innebär detta en intolkning av
moderna synpunkter. För Calvin var utgångspunkten Kristi eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
