Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Evangeliska kyrkomöten. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 YNGVE BRILIOTH
reglerar statens och kyrkans inbördes förhållanden. Denna
innehåller bland annat bestämmelsen, att nya kyrkolagar skola
delges kultusministern, som inom en månad äger att göra
invändningar däremot, för så vitt han finner, att gällande lag
därmed trades för nära. Men jämväl stadgas här om en viss
statlig uppsikt över kyrkans förmögenhetsförvaltning: staten har
sitt ord med i laget vid bestämmande och fördelning av
kyrkliga skatter — men medverkar också till deras indrivning.
Finlands kyrkomöte, vars sammansättning och kompetens
bestämmes i kyrkolagen av 1869 med vissa senare ändringar, har
sitt stora intresse såväl genom de långt gående likheterna som
särskilt genom de karakteristiska olikheterna med det svenska
kyrkomötet. Det är otänkbart, att icke den finska
kyrkolagskommittén med biskop F. L. Schauman i spetsen skulle ha
tagit starkt intryck av den svenska kyrkomötesförordningen.
Ifråga om sammansättningen äro likheterna påfallande.
Finlands kyrkomöte inrymmer liksom det svenska präster och
lekmän sida vid sida. Tack vare biskoparnas självskrivenhet
skulle man kunna hävda en viss, om ock avlägsen frändskap
mellan de prästerliga avdelningarna i båda kyrkomötena och
den gamla provinsialsynoden. Men härtill bör läggas, att denna
i Finlands nuvarande kyrkolag fått en vida närmare
motsvarighet i det sedan 1908 lagfästa biskopsmötet. Detta
sammanträder minst en gång om året och omfattar utom biskoparna
jämväl ett ombud för varje domkapitel — ej sällan deltager även
ett ombud för regeringen i dess förhandlingar. Det har som
sin huvudsakliga uppgift att förbereda kyrkomötets
förhandlingar samt att vaka över verkställigheten av dess beslut, men
måste därjämte till behandling uppta en mångfald ärenden, som
uppkomma mellan kyrkomötena. I kyrkomötet har
lekmanna-elementet en viss övervikt över det prästerliga — prästernas
antal skall uppgå till 2/3 av prosteriernas, under det att varje
prosteri utser ett lekmannaombud. Lekmannarepresentationen
lider av samma svaghet som i Sverige: framför allt bristen på
den bredare bas, som i de mer reformert påverkade
synodal-organisationerna erbjudes av de lokala kyrkoförsamlingarna.
Vad kyrkomötets kompetens angår, är denna i vissa
avseenden betydligt större än i Sverige: delvis är väl detta
en följd av att Finlands kyrkolag utfärdades av en regent
av främmande trosbekännelse. Rätten att stifta kyrkolag delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
